Mina missfall
28 mars 2007 kl. 09:47 | Publicerat i Längtan efter syskon | 20 kommentarerEtiketter: blöda, depression, livmoderinflammation, missfall, PCO, skrapning, v.12, vul
Inlägget flyttat till den nya bloggen!
För att komma till inlägget, klicka HÄR
20 kommentarer »
RSS feed for comments on this post. TrackBack URI
Lämna ett svar till jessica Avbryt svar
Entries och kommentarer feeds.
En inblick i mitt liv 
Ja klart jag orkade läsa. Jag förstår verkligen din oro. Livet är så orättvisst, varje dag föds barn som ingen vill ha eller som aldrig kunna få en bra uppväxt. Och sedan finns du som så gärna vill och lever för barnet du har osv. Jag vet inte vad jag ska skriva, det är så orättvisst. *kramar om*
Comment by Love— 28 mars 2007 #
hejsan! jag är en tjeje som vill veta lite om hormontabletter och hur de fungerar samt om man behöver genomgå några undersökningar för att ta dessa tabletter?? ha du något bra tips om någon bok/hemsida?? tacksam för ditt svar.
Ross
Comment by Ross— 23 oktober 2009 #
Du har en jättesöt dotter. 🙂
Vad är en graviditetsdiabetes förresten?
Comment by Sunshine— 28 mars 2007 #
Det är väl klart att jag orkade läsa 🙂
Jag har ju oxå haft ett missfall men absolut inget så komplicerat som du varit med om.
Men jag minns oron när jag blev gravid igen 😦
Håller tummarna att det ska lösa sig för dig och att lillstumpan kan få bli storasyster!
Skickar massor med kramar!
Comment by Mia— 29 mars 2007 #
Tack så mycket för era stöttande ord, det betyder mycket!
Sunshine: Gravididitetsdiabetes är precis som en vanlig diabetes, fast skillnaden är att graviditetsdiabetesen försvinner så fort förlossningen har varit. Man får ta blodsocker prover flera gånger om dagen, ändra om kosten och i värsta fall få insulin. Får man det ökar risken att barnet blir stort och det ökar risken för havandeskapsförgiftning.
Comment by terese— 29 mars 2007 #
Ja…vet inte vad jag ska säga, bara det du redan vet att jag så in i bomben hoppas att du ska komma snart och säga att ni är gravida igen! Fram tills dess…ja…försök och håll ut och lev för din dotter och lev livet fullt ut. Gå ut i vårsolen, sitt och sola, njut så gott det går. Försök vårda kroppen och själen och ägna dig åt det som gör dig lycklig. Då tror jag och hoppas jag att du kommer att må bättre och sen hoppas vi alla att ni ska få bli gravida igen.
Kram M
Comment by Maria— 29 mars 2007 #
jag 43 år gammal jaghar en fråga om varför jag missfalltvå gång när foster bli 6 eller 7 veckor
Comment by sana.kambli— 10 september 2007 #
[…] Det har snart gått 2 år sedan vi började försöka med ett syskon. Ett missfall på det och komplikationer efter skrapningen med fruktansvärda smärtor och utebliven mens är resultatet hittils. Sammanväxningar eller för trångt uppe i livmodertappen blev diagnosen. Försöket att vidga livmodertappen, vilket gjorde hiskerligt ont misslyckades och därför blev en operation aktuell. I april-07 skulle den här operationen bli, men några dagar innan operationen kom äntligen mensen och därför beslutades det att operationen inte behövdes! Mer utförlig rapport finns om detta HÄR […]
Pingback by Längtan efter ett syskon « En inblick i mitt liv— 17 mars 2008 #
Terese jag har också haft två missfall, båda innan Felicia kom.
Det första i vecka 7 & det andra i v 14, så då blev jag skrapad också.
Genom hela graviditeten med Felicia så blödde jag så jag trodde ju inte att hon heller skulle bli ”nåt”
Men det blev det, ut kom världens finaste tjej=)
På 3650g & 51 cm lång.
Det jag vill säga med detta är att jag vet preics hur du känt dig!!
Vi ska börja försöka snart, att ge henne ett syskon, hos hennes pappa har hon ju 2.
Jag fick ju fibro, förlossningsdepression & sina på mjölk efter att hon kom. Men man måste våga igen!! Vad vinner man annars??
Lycka till!
Comment by Linda— 16 juni 2008 #
Jag förstår din oro och längtan. Efter 3 missfall fick vi äntligen vårt första barn, en liten kille. Efter att han var född kom nästa oro, jag var bombsäker på att eftersom att jag fick föda fram en fullt frisk kille så skulle jag inte få behålla honom, han skulle tas ifrån mig en natt så jag sov inte många timmar varje natt fram tills han fyllde 15 månader. Vaknade vid minasta lilla ljud, rörelse och avsaknad av rörelse.
Vi bestämde oss för att n skaulle vår kille få sig ett syskon, 2 missfall till och sen kom barn nummer 2 en kille till :o)
Vågade slappna av lite mer denna gång men oron att förlora honom var stor även denna gång. Ytterligare ett syskon ville vi ha till killaran och dena gång gick det dirtekt utan missfall och en 3 kille föddes. Sen har jag hunnit ha ytterligare ett missfall, så jag har varit gravid 9 gånger för att få tre underbara killar. Jag önskar dig verkligen den lycka som man upplever att få gå graviditeten tiden ut, håller mina tummar att ni ska ska få ett syskon till eran underbara tös.
Comment by Malin— 24 juni 2008 #
Tack Malina för din fantastiska berättelse och tack för tumhållningen!
Comment by terese— 24 juni 2008 #
Hej!
Googlade på ”blogg missfall gravid” och hittade hit.
Jag blev gravid för första gången i februari i år och fick MA i vecka 11. Funderade en hel del på om jag skulle våga försöka igen, och det slutade med att vi bestämde oss för att göra det.
Nu har jag just plussat igen och är så orolig.
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!
Önskar dig all lycka med syskonalstrandet!
/C
Comment by C— 25 juni 2008 #
Jag hittade precis din sida när jag sökte på utebliven mens efter missfall.
Jag har haft 5 missfall och precis som du så gick jag till vecka 14 med mitt första missfall då jag också andades ut och vi var så glada för att allt gick så enkelt.
Idag nästan 3 år senare sitter jag här med 5 missfall i babaget och skrapades för över 2 månader sedan och ingen mens har kikat fram ännu.
Efter 7 samtal med diverse sekreterare och läkare som skulle haft ringt så har jag äntligen fått en tid i nästa vecka.
Jag har skrapapts 2 ggr förut och fått min mens efter 4 veckor exakt så detta oroar mig mkt med vad som kan ha hänt.
Jag hoppas att jag slipper fler plastnålar i händer mm, vet inte helle hur mkt mer jag orkar.
Vi är lite inne på adpotion, men det är så irriterande när vi är så nära.
Tack för fin beskrivning och intressant läsning.
Håller tummarna att du idag kanske har mer än ett barn. Lycka till!
/hannaeliten
Comment by Hannaeliten— 27 juni 2008 #
Jag har precis genomgått mitt första missfall för en vecka sedan.På sätt och vis hade jag tur eftersom det var ganska tidigt(v 9) och kroppen stötte ut allt själv,snabbt och smärtfritt.När blödningen är helt borta känns det just nu som om det är över,att jag kan gå vidare.Just idag mår jag bra,men man vet ju aldrig hur det blir imorgon.
Många kramar och lycka till.
Comment by neurotica73— 10 juli 2008 #
[…] Men de flesta vet ju att vi har kämpat med syskon till dottern ett bra tag nu och att vi har två missfall bakom oss, så skulle det bli ett tredje missfall så lär folk få veta det ändå i slutändan. […]
Pingback by Jag kanske ska bli storasyster! « En inblick i mitt liv— 09 augusti 2008 #
Hej Terese,
Jag grät när jag läste ditt lilla stycke och hur tufft du har haft det… Jag är verkligen ledsen för det du har fått genomgå och att det ännu inte är helt över. Sjäv fick jag mitt första missfall för nästan 3 veckor sen (gravid med första barnet) och fick också göra en skrapning. Jag var bara i v 7-8, men fick endå göra en skrapning för jag hade enormt ont i magen så jag antar att det inte kom ut naturligt som det gör på många andra.
Jag hoppas innerligt att det from nu går bra för dig.. och även för mig själv. Vet att det inte är lätt men fösök att se på den ljusa sidan (du har en underbar söt dotter!!), det är det jag fösöker göra… Även om framtiden är rätt oviss. Jag önsar dig all lycka till i framtiden… Det går säkert bra framöver. VARM TRÖSTANDE KRAM!
Comment by Niola— 27 augusti 2008 #
Har precis gått igenom en fofostrig graviditet som avslutades med en skrapning. Läkaren fick inte ut allt så det slutade med en rejäl inflammation. Och en till skrapning som följd. Äter antibiotika nu men vet att jag kommer vara livrädd nästa gång jag (förhoppningsvis) blir gravid. Man är ju så rädd att upprepad skrapning + livmoderinflammation ska sabbotera våra chanser att bli gravid igen. ”Skönt” att höra att man inte är ensam om detta. Känner mej så ensam och värdelös i det här trots min förstående sambo och underbara vänner.
Comment by jessica— 26 oktober 2008 #
Tack för att du delade med dig, det hjälpe mig. Fick veta vid första ultraljudet v.13 att fostret dött och att jag var tvungen att göra en skrapning. Gått 47 dagar och ingen mens men nu vet jag att det kan dröja och jag annars kan få hormon tabletter. Är så orolig för att jag inte ska bli gravid igen eller att jag blir och missfall, är 37 år och vill helst ha flera barn.. Iaf tack igen och ett stort lycka till!!!! Kram M
Comment by Maria— 18 mars 2009 #
hek terese!
Hittade din blogg av en slump och har nu suttit och läst den i typ en timme. Blir så gripen. Har nu förstått att du snart, om några dagar ska få en liten till och tycker det är så roligt! GRATTIS:)
Comment by Madeleine— 22 mars 2009 #
Good day! This is my first comment here so I just wanted to give a quick shout out and tell you I truly enjoy reading your blog posts.
Can you recommend any other blogs/websites/forums
that cover the same subjects? Appreciate it!
Comment by pikavippilaina— 10 november 2012 #