Snittdatum

09 februari 2009 kl. 19:01 | Publicerat i Gravid med bebis nr 2 | 7 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , ,

Har nyss kommit hem och hunnit landa lite. Idag på fm var jag till Specialistmödravård, åkte med svärmor in till stan då hon skulle till frissan vid samma tid. Inne på specialistmödravård fick jag prata med förlossningsläkaren, en jättebra och ödmjuk läkare. Vi pratade om graviditeten med Filippa och förlossningen, sedan om den här graviditeten och min medicinering av antidepressiva tabletter. Hon sa att det inte är farligt att ta såna sent i graviditeten, men tyckte att OM det går så ska man försöka att trappa ner och sluta helt ca 2 månader innan förlossningen. Orsaken till det är att bebisen lätt kan bli överaktiv den första tiden efter födseln (kanske är därför den är så himla aktiv i magen nu… 🙄 ) Även om jag bara tar en halv tablett nu så blir jag såklart lite sådär ”jaha, det kanske är bäst att sluta helt då” Känns så fel att ta tabletterna när det bästa är att inte göra det och i synnerhet inte om det faktiskt påverkar bebisen. Men ändå är jag så otroligt rädd för att sluta helt också, för rätt som det är i vissa perioder så ökar ångesten, depressionen och de hemska tankarna (borde egentligen ha högre dos) Det som jag är mest rädd för och har störst respekt för är just de där tankarna jag får, de går verkligen inte att styra eller koppla bort när de väl kommer. Förlossningsläkaren tyckte att jag skulle prata med min ordinarie läkare eller mvc-läkaren om att ev. ta bort medicineringen nu tills bebisen är ute.

Sedan började hon informera lite om snittet och vad som har blivit annorlunda sedan dottern föddes. Till sist sa hon att hon skulle gå och prata med sköterskan så denna kunde kolla genom kalendern och sedan ge mitt ett snittdatum! Fick gå ut igen och sätta mig i väntrummet, men det dröjde inte länge förrän sköterskan kom med ett papper där det stod att vi ska infinna oss på operation Måndag den 30 mars för kejsarsnitt.

Så idag är det alltså prick 7 veckor kvar tills bebisen kommer!!! :mrgreen: Känns helt overkligt att nu ha ett bestämt datum då vår bebis ska födas. Längtar så jag spricker snart 😀

Orkar för tillfället inte skriva mer idag. Har bara sovit några timmar inatt och nu har jag en fruktansvärd värk i huvudet, axlar, rygg, armar och händer 😦

Gott slut på 2008

31 december 2008 kl. 10:18 | Publicerat i Allmänt, Värk, känsligt | 2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , ,

När jag tänker tillbaka så har ungefär varannat år varit ganska bra sedan Filippa kom till oss. År 2005 var ett uselt år med depression och ångest, 2006 var ett ganska underbart år om man bortser från missfallet på hösten eftersom vi gifte oss, bytte bil och flyttade till huset. 2007 minns jag faktiskt nästan ingenting utav (vad hände det året egentligen?) 2008 har varit ett händelserikt år för min del. Jag har arbetstränat och kommit fram till att jag vill bli tandsköterska. Vi har även detta år försökt bli gravida och äntligen lyckats, jag har läst på komvux och klarat det relativt bra. Så om varannat år håller i sig så lär det kommande året inte bli lika bra, men vi får hoppas att det  bryts nu för i år får vi ju vårt efterlängtade syskon till Filippa!

Värken i år har varit detsamma, lika ont och jävligt som vanligt. Depressionen och ångesten har verkligen åkt berg och dalbana, men kanske inte så konstigt eftersom det har hänt en hel del.

Men istället för att blicka tillbaka på de gångna åren så ska vi nu se framåt och hoppas på ett nyt bra och händelserikt år med mycket glädje och lycka!

Så jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt 2009!

Nationellt prov

03 december 2008 kl. 10:53 | Publicerat i Allmänt, Dottern Filippa, Värk, känsligt | 1 kommentar
Etiketter: , , , , , , , , ,

Ja idag är det dags igen för andra delen av det nationella provet i engelska. Idag är det uppsats som gäller, inget som man direkt kan förbereda sig på eftersom jag inte har en aning om vad jag ska skriva om. Alternativen får vi när vi kommer dit. Förra provet, läs- och hörförståelsen gick nog åt skogen. Kändes precis så i alla fall….

Nu har jag gjort klart arbetet i psykologi också som ska lämnas in imorgon. Satt hela dagen med det igår. Arbetet skulle ju vara max 5 sidor dataskrivet av själva innehållet med framsida, innehållsförteckning och källförteckning. Jag valde att skriva om depression/ångest och sidorna hamnade till sist på 13! Hur klarar man av att skriva ett arbete på endast 5 sidor? Funkade absolut inte för mig i alla fall, jag hoppas det går bra ändå…

Idag när man vaknade och tittade ut ser man att det är alldeles vitt ute, härligt! Det blir så mycket ljusare och mysigare ute med snö. Ska försöka ta med Filippa ut nu innan jag ska till skolan och se om jag kan få till ett fint vinterkort på henne (julkort), får passa på när snön är här liksom. Hade ju sagt att jag inte skulle göra julkort i år, men jag tänkte bara ge fotojulkort till våra föräldrar. Resten skickar vi vanliga julkort till! Kan verkligen inte låta bli….

Tjingeling!

Adventsstädat

28 november 2008 kl. 11:19 | Publicerat i Dottern Filippa, Hem och inredning, Värk, känsligt | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Hej kära vänner!

Det har varit lite dåligt med uppdatering de senaste dagarna. Men jag har verkligen inte orkat, dessutom har det varit mycket städning, adventspynt och pluggande. Har bytt gardiner i sju fönster här hemma! Idag ska vi bara göra det sista racet med städningen, skura golven. Vi pratade på att åka ut och handla lite julklappar idag också, får se om det blir så.

Var iväg på psykologin igår, fick tillbaka den där drömtolkningen jag hade gjort och vet ni vad? Jag fick MVG på den! Herregud, hur ofta får man MVG för saker man gör. Får inte ens MVG av min man 😉 Ska ju göra en hemtentamen i psykologi som vi ska lämna in nästa vecka och jag tänkte skriva om depression-ångest. Gör jag ett bra arbete där kanske jag kan få mer än bara G i slutbetyg.

I våras var ju Filippa iväg till en ögonläkare eftersom de upptäckte på BVC att hon såg sämre på ena ögat. Hos ögonläkaren konstaterade de samma sak, men vi skulle avvakta några månader för att se hur det utvecklade sig. Nu har hon fått en ny tid om drygt två veckor för precis samma undersökning med pupillvidgande ögondroppar och hela köret. Jag hoppas inte det har blivit sämre eller så, ser det likadant ut tror jag nog att de avvaktar ytterligare med att hon får glasögon.

Här kommer bilder på hur några av fönstren ser ut härhemma nu:

Läkarbesök på MVC

16 september 2008 kl. 10:37 | Publicerat i Gravid med bebis nr 2 | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

I fredags var jag på inskrivning hos barnmorskan. Maria som hon hette verkade vara bra och trevlig, lätt att prata med. Vi pratade lite om min förra graviditet med dottern och hur jag mår. Berättade att jag äter antidepressiva tabletter mot depression och ångest sedan en tid tillbaka och hon ville då boka in mig hos mvc läkaren Erik så fort som möjligt.

Var därför där idag och träffade läkaren. Har hört mycket bra om den här läkaren, många som säger att han är väldigt bra. Det var han också, men var lite jobbigt då han stammar. Man ville gärna hjälpa honom att få ur sig orden, men det gjorde jag ju såklart inte. Han gjorde ett litet test på mig för att se vart jag låg på skalan för depression och ångest, fick svara på en massa frågor och resultatet blev att jag har mycket ångest och lite depression. Precis så som jag känner mig!

Han ville att jag skulle fortsätta med en halv tablett om dagen, vilket är 10 mg. Mycket forskning har gjorts med medicinering under graviditeten med SSRI-tabletter och det visar att det inte alls är farligt för bebisen att ta detta. Det är mer farligt för bebisen om mamman mår dåligt psykiskt då detta påverkar bebisen väldigt negativt. Så det känns bra att få fortsätta med tabletterna ett tag till.

Var iväg och tog en massa prover igår och fick svar på dom redan idag. Att ta HIV test är alltid lika jobbigt tycker jag, även om jag vet innerst inne att det inte visar något eftersom jag inte har utsatt mig för den risken medvetet på 15 år. Men tankar som att man kanske har blivit smittad när man har varit och tagit prover och så dyker ändå upp vid såna här tillfällen. Men som tur var visade både HIV, Syfilis och Hepatit negativt. Blodvärdet låg på 118 och var inom en rimlig gräns, urinen visade inget tecken på äggvita, urinodlingen visade på lite bakterier (som vanligt) men som inte behövde behandlas och blodsockret låg på 7,2 vilket var lite för högt. Ska därför ta ett nytt blodsockerprov, men eftersom jag hade graviditetsdiabetes med dottern så är en glukosbelastning redan inbokad lite längre fram.

Känner på mig att en ny graviditetsdiabetes inte är långt undan, tyvärr. Ska även iväg och ta andra prover som sköldkörtelprover och så på läkarens begäran…blir mycket provtagning. Tur att man inte är spruträdd!

Knepig känsla

18 juni 2008 kl. 07:46 | Publicerat i Värk, känsligt | 4 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Jag är helt sjukskriven fram till 29 juni, efter det blir jag halvtidssjukskriven fram tills skolan börjar den 18 aug. Det är en mycket konstig känsla som har infunnit sig, helt plötsligt ska jag börja stämpla och söka jobb som jag säkerligen inte kommer att klara av pga värken. Har ju varit helt sjukskriven i snart 4 år, innan det var jag mammaledig i ett år. Innan mammledigheten arbetstränade jag lite grann så jag har inte jobbat på riktigt på många år! Inte konstigt man har ångest, livet förändras ju en hel del snart. Jag borde ha fått den här rehabiliteringen från FK mycket tidigare än jag fick, då hade jag kanske inte behövt vara hemma så många år…

Hade ett sista avstämningsmöte med arbetsförmedlingen igår, FAROS avslutas sista juni och min arbetsträning avslutas redan nu eftersom jag inte har klarat av att vara där på flera veckor pga min depression. I och med att FAROS avslutas och jag snart kommer att stå på arbetsmarknadens förfogande kommer jag få en ny handläggare. Handläggaren nu är då tvungen att skriva en utförlig rapport till den nya handläggaren om mina funktionshinder och vad det är jag klarar av och inte klarar av. Jag måste också stå på 3 olika yrkeskategorier i mitt sökande, inte det lättaste eftersom det inte är många jobb jag klarar av. Men helt beroende på vad det är för jobb så satte vi yrken som Personlig Assistent, Lokalvårdare och Undersköterska på listan.

Fick också tips på att ringa till kommunen och ta kontakt med en enhetschef inom personlig assistent. Redan förra veckan så var det kris på vikarier tydligen och de tyckte jag skulle ringa och höra i alla fall. Hmmm..har aldrig jobbat som personlig assistent och vet ju inte alls om jag klarar av det. Men som sagt, måste ju ändå göra ett försök. Går det inte så går det inte.

En snudd av Social Fobi?

05 juni 2008 kl. 11:28 | Publicerat i Värk, känsligt | 5 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , ,

Jag har så länge jag levt varit en ganska tystlåten och lugn tjej. Jag kunde ses som lite sådär småblyg när jag var yngre. Hade jättesvårt för att stå och redovisa för klassen när jag gick i skolan. Ville inte räcka upp handen för att svara på frågor. Ganska vanligt tror jag att vissa är sådana utan att det är någon konstigt med det.

Men sedan har detta fortsatt, fick ont i magen så fort jag skulle till doktorn, ringa till någon jag inte känner eller gå på jobbintervju. Det är klart att alla kanske känner sig smånervösa inför såna här saker, men jag kände mig mer än bara nervös. Kunde sitta en hel dag med telefonen för att metalt träna in när jag skulle ringa till Telia tex.

När jag fick fibrovärken blev det ännu värre. Jätteorolig för att prata med diverse myndigheter, av rädsla för att säga något fel, göra bort mig, bli missförstådd eller få elaka kommentarer. Sedan när jag dessutom fick depression och ångest började jag känna att det blev jobbigt att vara i stora folksamlingar. Ville inte att folk skulle fråga hur jag mådde eftersom jag inte hade någon lust att förklara mitt välmående. Detta sitter i än idag. Går hellre omvägar när jag ser någon bekant för att slippa prata med denna.

På jobbet tycker jag det är jättejobbigt att sitta i fikarummet, det trycker i bröstet och får svettningar. Vill inte att folk ska se mig, men ändå vill jag det. Men jag vill inte ha någon som helst uppmärksamhet, tänk om jag säger något fel? Eller tänk om folk inte förstår mig när jag pratar? Helst av allt vill jag bara försvinna därifrån.

Är jag hos svärföräldrarna där det nästan allltid kommer folk och går är jag nervös för att det ska komma någon dit, vill inte det, vill inte träffa folk. Jag vill välja vilka jag vill träffa. Därför känns det jobbigt att åka dit och vara där en längre stund. Känner mig jättedum för att jag känner såhär. Men känslorna bara kommer och jag kan inte rå för det. Det trycker över bröstet, darrrningar, skakningar, hjärtklappning, ökad värk och noll koncentration.

Min psykolog säger att jag har symtom på Social Fobi och att vi måste behandla detta redan nu så att det inte blir ännu värre. Skit.

Vad är Social Fobi?
Den som lider av social fobi har en oproportionerlig rädsla för att dra på sig uppmärksamhet, bli bedömd och avvisad i olika sociala situationer. Man kan vara rädd för att man ska bete sig avikande vid exempelvis måltider, fester, sammankomster och arbetspauser. Man är rädd att man ska rodna, stamma, darra eller på något annat sätt göra bort sig. Svårighet att se andra människor i ögonen tillhör också fobin.

På grund av att den som lider av social fobi har svårt att se folk i ögonen, inte säger så mycket, inte deltar i sammankomster kan denne bli betraktad som arrogant, otrevlig och ointresserad av sin omgivning.

Den sociala fobin kan vara generaliserad, då rädslan finns i de flesta sociala situationer eller mer specifik då rädslan bara uppkommer i en eller ett fåtal sociala situationer

De vanligaste situationerna är:

  • Tala inför publik
  • Prata i telefon
  • Bli iakttagen när man gör något
  • Äta bland andra människor
  • Skriva bland andra människor
  • Skriva prov, tentor
  • Kontakter med motsatta könet

När man utsätter sig eller förväntar sig att utsätta sig för de fruktade situationerna är det vanligt med psykosomatiska symptom förutom ångesten som:

  • Hjärtklappning
  • Skakningar, darrningar
  • Svettningar
  • Muskelspänning
  • Muntorrhet
  • Yrsel
  • Huvudvärk
  • Andnöd
  • Tryck över bröstet

Det finns också socialfobiker som inte upplever dessa psykosomatiska symptom, men som istället upplever stark självmedvetenhet, rädsla och fruktan. För att slippa rädslan undviker man den skrämmande situationen. Detta kan i en del fall leda till en i det närmaste total social isolering.

Social fobi förekommer ofta tillsammans med låg självkänsla och en rädsla för kritik. Depression är också vanligt tillsammans med social fobi.

Man kan också drabbas av en fixering vid sitt utseende. Att man är ful och att man inte duger som man är. Det finns olika siffror på hur vanlig social fobi är. Det varierar från 2-4% till 13-16%. Den lägre siffran gäller förmodligen för den generaliserade formen och den högre för den mer specifika.

Källa: http://web.telia.com/~u50103696/socialfobi.htm

En ångestfylld helg

01 juni 2008 kl. 17:33 | Publicerat i Värk, känsligt | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , ,

Visst gillar jag att omringas av en massa folk. Men inte nu när man mår som man gör, man blir fortare trött i kroppen och tappar koncentrationen.

Jag har sådan olustig känsla i kroppen. Det kryper, trycker i bröstet nästan så att det gör ont, värker och vill bara gråta. Fredag, lördag och hela dagen idag har det varit massa barn här. Samtidigt så har svärföräldrarna varit här hela helgen också och hjälpt till med målningen. Det blir så himla intensivt när det är 7-8 barn som ska bada och leka. Det blir alldeles för mycket för mig, men samtidigt så tycker dottern det är så roligt när hon har kompisar.

Ville egentligen idag bara sätta mig i bilen och åka iväg någonstans och bara vara själv. Men då får jag dåligt samvete dels för att jag inte orkar och sedan att jag lämnar maken med allt. Tog en tur till affären i alla fall och sedan när jag kom hem lade jag mig på nedervåningen för att vila lite. Men det gick inte, hade ingen ro alls och sedan är det svårt när man ändå hör alla på utsidan. Man kan inte slappna av då och man kan inte tänka.

Var ju iväg till sjukhuset igår och hälsade på min farbror. Han var så mager och man kände knappt igen honom. Han såg verkligen sjuk ut. Det jobbiga är att han fortfarande är i förnekelsestadiet, sa till mig; att när jag blir bättre och kan åka härifrån ska jag komma hem och hälsa på er Terese
Även om han hoppas och tror på att allt ska bli bra så känner han nog i kroppen att den inte funkar som den ska. Han äter inte, dricker inte och kan inte sova. Man kan aldrig föreställa sig hur det är att vara i den situationen, veta att man ska dö när som helst.

Knepigt egentligen…sitter jag här och klagar på värk, ångest och depression. Vill bara att allt ska ta ett slut. Medans min farbror och miljontals andra människor har det tusen gånger så värre och inte vill att det ska ta slut. Ännu en sak man får dåligt samvete för, för att man klagar när man egentligen har det väldigt bra med man och dotter. Men är man så långt ner det bara går så förtränger man allt, man tror att det bästa för en själv och andra är om man bara försvann…

Ni kanske tror mig,
när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler.

När inte glansen finns i ögat,
finns det nån som tåren ser?
När inga tårar finns att torka,
när jag skrattat bort mitt gråt.

När jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.
Jag sväljer all förtvivlan,
jag flyt bort från min tår.

När jag kväver allt jag känner
ser någon då hur jag mår?

Ingen bra dag

29 maj 2008 kl. 15:46 | Publicerat i Värk, känsligt | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , , ,

Idag är ingen bra dag. Ångesten gör sig påmind och en riktig förkylning som bröt ut inatt. Har knaprat panodil hela dagen idag för att överhuvudtaget kunna stå upp. När man har den här ångesten och depressionen så orkar jag ingenting, jag går som en zombie. Vill så gärna orka, men det enda jag vill är att ligga nerbäddad under täcket och kliva upp när allt känns bra igen. Är man dessutom ordentligt förkyld och har värken i kroppen så blir det såklart värre också.

Men jag har ändå varit ner till svärföräldrarna en stund idag, känns bättre att ha lite sällskap än att vara själv. Maken gör sitt sista kvällspass nu och sedan är han ledig 3 dagar. Imorgon ska vi åka och köpa färg så vi kan börja måla altanen under helgen. Sedan lär vi väl ställa upp poolen också, får passa på när det är varmt ute så vattnet hinner att värmas upp lite. Svärföräldrarna har redan satt upp sin pool så dottern tog sitt första dopp där idag…brrr..kallt. Om jag ska i så måste det vara minst 25 grader varmt 😀

Nu ska jag passa på att vila en stund innan jag hämtar hem dottern som är hos sin farmor och farfar!

Kan inte styra min egen kropp

26 maj 2008 kl. 18:54 | Publicerat i Värk, känsligt | 5 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Jag kryper snart ur mitt eget skinn, hjärtat slår sig snart ut genom bröstet, huvudet exploderar snart i tusen bitar , det molande illamåendet förvandlas snart till att jag måste spy, tårar ligger strax bakom ögonen och bara väntar på att falla. Jag faller snart ner i koma eller ännu mer drastiskt. Dör.

Jag avskyr detta, försöker att ignorera. Spänner kroppen så mycket det bara går för jag tror att det är det enda som hjälper mot att något utav det ovanstående kommer att ske. Klarar inte av min egen kropp, den har tagit över min vardag så jag varken orkar tänka eller agera som jag vill. Den fysiska smärtan tog över hand för längesedan. Det kan jag ta. Men den psykiska delen hade jag gärna velat tagit hand om själv. Obehagligt när man verkligen försöker trotsa tankarna och känslorna och det inte funkar. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen?

Att aldrig vara glad är frustrerande, vill så gärna känna glädje och lycka. Vill känna att livet leker och det mesta är roligt. Men det är bara svart. Försöker se ett ljus någonstans där framme, men fortfarande är det bara svart.

För att man ska kunna gå vidare och må bättre ska man kolla upp saker som man kan förbättra eller förändra. Man ska hitta roliga saker att göra. Man ska ta reda på vad meningen med livet är. Men vad är då meningen med MITT liv? Dottern naturligtvis och maken såklart, men sedan då? Det tar stopp där.

Faaaan, jag måste inse att jag behöver börja med mina såkallade lyckopiller igen. Det var det enda som hjälpte sist. Men vill inte……

 

Nästa sida »


Entries och kommentarer feeds.