Plötsligt händer det….

08 maj 2010 kl. 08:35 | Publicerat i Sonen Vilmer | 4 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Önskar ju att man kunde fortsätta rubriken med….”att man vinner 10 miljoner”  Det hade varit något det!

Men detta med Vilmer är inte fy skam det heller 🙂 Så sent som i förrgår skrev jag väl här att Vilmer inte gärna vill släppa våra händer när han går. Igår stod han vid vardagsrumsbordet, jag gick mot köket och när jag vänder mig om så ser jag hur han släpper bordet och kommer i full fart emot mig och med ett stort stort leende på läpparna. Han gick ända in till sitt rum och ni som vet hur vi bor vet ju ju vad långt det är. Sedan höll han på sådär hela kvällen, släppte taget många gånger och bara gick iväg en bit. I hans rum har vi en madrass liggandes i myshörnan, tom den gick han över och ställde sig på så han har ju bra balans nu också även när han måste lyfta fötterna lite. Det kommer inte dröja alls längre förrän vi har en liten kille som springer ikapp oss! 😀

Ett litet litet filmklipp när han kommer och går in i sitt rum. Det där leendet har han alltid med sig när han kommer och går!

Annonser

Äta bör man annars….

05 maj 2010 kl. 13:51 | Publicerat i Sonen Vilmer | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , ,

Glömde berätta att i tre nätter nu har Vilmer varken ätit välling eller ammat. Han har i princip sovit hela tiden, kanske vaknat till någon gång så man har lagt honom till rätta. Däremot så har han ju vaknat flera gånger efter att han har somnat, men när han väl ligger bredvid oss så går det bra. Maten går ju fortfarande si och så med. Vanlig mat är svårt att få i honom, men ibland överraskar han och äter ganska bra. Som häromdagen åt han väldigt mycket pannkaka med sylt och igår ganska mycket med mos, köttbullar och sås.

När jag var på 1 årskontrollen så sa läkaren där att vi ska fortsätta erbjuda honom mat. Inte mer än 3-4 timmar mellan målen för går det för lång tid emellan så kan de bli för hungriga, trötta och bli illamamående så att matlusten försvinner. Deras små magar mår inte bra av att det går för lång tid emellan heller. För barn som ”matvägrar” är det speciellt viktigt med regelbundna mattider och det har jag märkt på Vilmer också att då funkar det bättre med både mat och sömn. Eftersom Vilmer inte direkt säger till på något sätt att han är hungrig så är det extra viktigt att vi ser till att maten blir regelbunden för honom så ”han äter när han blir hungrig” är ett ganska vanligt och missvisande uttryck när det gäller små barn som inte alls är intresserade av mat. Vilmer skulle kunna vara utan mat en hel dag utan att säga ett pip ungefär.

Så här har det sett ut med maten för honom ett tag:

8.00: 1,5 portion gröt, lite mjölk som dryck och smörgåsrån efter gröten.
11.30: 220 ml välling, ibland erbjuder jag lite mat innan. Men oftast är han så trött för det. Tanken är ju att han så småningom bara ska äta mat här.
15.00: Mat, brukar erbjuda lite olika beroende på vad vi har hemma.Passar det så äter han det vi äter. Ibland äter han 1-2 skedar mat, ibland kan det bli 20 skedar. Vatten att dricka. I vilket fall som helst får han välling efteråt och då äter han upp allt alt. halva flaskan beronde på hur mycket han har ätit av maten.
16-17.00: Äter vi middag nu, så brukar han få provsmaka av det, annars blir det smörgåsrån, amning eller något annat beroende på när han åt vällingen.
18.30-19.00: 1,5 portion gröt och banan till efterätt. Lite mjölk eller vatten som dryck om jag inte ammar honom efteråt.
20.00: 220 ml välling plus amning ibland
00-01: Oftast brukar det bli 220 ml välling här

Snörvel

28 april 2010 kl. 23:14 | Publicerat i Dottern Filippa, Sonen Vilmer | 1 kommentar
Etiketter: , , , , , , ,

Här börjar vi nog bli förkylda. Inte konstigt att det kommer nu eftersom vi pratade på att åka till badhuset i grannkommunen på fredag. Filippa börjar nämligen simskola genom skolan på måndag, fyra veckor framåt, varje dag kommer de att åka till badhuset för att lära sig simma. Vi har inte varit till just det badhus så ofta och nu var det jättelängesedan vi var där så vi tänkte att vi skulle åka dit nu så hon känner sig lite tryggare på måndag när de börjar. När vi planerar att åka till badhuset hela familjen brukar det aldrig slå fel, alltid är det någon som då blir sjuk så vi inte kan åka.

Jag har varit tät i näsan lite av och till från igårmorse, behöver ju inte vara något för det, men tänkte bara så ni vet om det ;-)….Filippa började klaga lite nu ikväll att hon frös. När hon hade lagt sig så hörde jag hur hon snörvlade hela tiden och efter en stund ropade hon på mig och sa: Mamma, jag vet inte om jag kan gå till skolan imorgon. Jag känner mig förkyld också fryser jag.

När hon säger så, eller avstår från att leka med kompisar så är det något fel. Då känner hon sig verkligen inte kry. Det kan bli lindrigt…eller inte, eller ingen förkylning alls. Många i klassen har varit sjuka både förra veckan och den här veckan, så det är väl gummans tur nu och efter det Vilmers! Dessutom är det ju faktiskt en hel månad sedan vi var sjuka i den här familjen.

En pigg gumma, får se om hon är lika glad imorgon!

Dagarna här flyger iväg, dock känns det lite segt emellanåt. Men det beror nog på att Niklas jobbar em/kväll den här veckan och det blir så drygt ibland. Filippa ska bara leka och leka med kompisar så jag och Vilmer blir fast här hemma, man får heller ingen tid till att göra något härhemma för Vilmer. Han ska bara gå och gå, han kan verkligen inte underhålla sig själv en liten stund. Lagar man mat står han och rycker en i benen och gnäller, tar man upp honom i famnen blir han som en ål direkt för han ska ner på golvet och gå, med min hand som stöd. Ska bli så skönt när han vågar släppa taget så han går själv, tror det blir lättare då . Att han kan roa sig lite själv. I alla fall så fick jag det lite städat idag, dammtorkade nästan hela övervåningen. Fick såklart hjälp av Vilmer, han fick plaska i vattnet under tiden och det gillade han!

Är det inte dags för lite film nu?

Orättvist

22 mars 2010 kl. 12:28 | Publicerat i Bloggar, Värk, känsligt | 4 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Jag har följt några cancerbloggar nu ett tag, oftast barn med cancer. Varför undrar säkert många? Undrar jag också egentligen, för vissa gånger är det verkligen sorgligt hur den här otäcka sjukdomen kan ta över en människas liv. Men oftast dom som skriver, skriver så oerhört bra. Man fängslas och dras med såpass mycket att det känns som man själv är med och går genom helvetet. Jag tror det är så för mig, att jag läser dels för att jag alltid har varit otroligt intresserad av sjukdomar och hälsa och dels för att jag får ett annat perspektiv på livet. När man går runt och har ont ständigt, dag ut och dag in så är det lätt att man bara ser det jobbiga, tycker synd om sig själv och tror att man har ett bedrövligt liv när det finns människor där ute som verkligen vet vad smärta är. För det finns nog ingen värre smärta, som gör att ens hjärta håller på att gå sönder än när ens eget barn är sjuk. Döende till och med. Jag verkligen skäms för att jag sitter här och klagar att jag har ont i huvudet och dragits med en envis förkylning nu ett tag när jag surfar runt på dessa cancerbloggar.

En blogg som jag har följt ett bra tag nu är Dolce Bambini. I familjen ingår mamma, pappa, lillebror Alvin och storasyster Lova. Det är storasyster Lova som är sjuk. För 8 månader sedan fick de veta att hon hade en hjärntumör, då 6 år gammal. Den som skriver på bloggen är mamma Anna Maria. För några dagar sedan fick de ett tungt besked, cancern har spridit sig i hjärnan och enligt läkarna så finns det inget som kan rädda hennes liv!

Det är overkligt, det är svårt, det gör så jävla ont att det inte finns någon smärta jag kan likna den vid.
Att mista sina föräldrar ter sig som en fis i rymden i jämförelse med vetskapen om att vi kommer att förlora vårat barn. Undrar hur många tårar som gråtits här på Bonken genom åren. Hur mycket förtvivlan som väggarna andas av alla drabbade föräldrar som både vunnit en kamp och andra som förlorat den.
3 av 4 barn överlever cancer, våran som skulle blivit den fjärde överlevande blev inte heller det.

Glöm inte bort Lovas spargris hos barncancerfonden. Hjälp forskningen framåt NU. Klicka in dig på länken.

Skrivet av Anna Maria från http://bambinidolce.blogg.se/

Livet

03 februari 2010 kl. 11:43 | Publicerat i Dottern Filippa, Hem och inredning, Sonen Vilmer, Värk, känsligt | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Ofta sitter man och klagar på allt och alla, man klagar på att man har ont eller att man har dåligt med pengar. Någonstans därute, finns det människor som har det riktigt jobbigt så att ens egna problem anses som en liten nål i en höstack. Jag läser några bloggar där föräldrarna kämpar mot sina barns cancersjukdomar,  de kämpar mot livet och hoppas varje dag.

I söndags gick en kompis pappa bort i cancer. Meningen var att kompisen och hans bror skulle med maken ut i lördags, men pappan var lite dålig. På söndagkväll säger maken att att han ska sms:a kompisen och höra hur det går med pappan. Han får ett meddelande tillbaka att pappa gick bort för någon timma sedan. Det var inte riktigt det svar han ville ha tillbaka. Vi trodde inte att det var så dåligt med honom, det känns som han blev väldigt dålig snabbt då allt verkade hade varit under kontroll tidigare. Jag minns inte exakt när det var, men jag tror det var 2004 så dog även kompisens mamma i cancer. Han har alltså mist båda sina föräldrar nu i den hemska cancern! Livet är bra orättvist!

Man borde inte gnälla och klaga så mycket som man gör egentligen. Kanske man ska lägga den lilla energi man har till att se det positiva och vara glad över det man har? Jag är så glad att min familj och mina nära och kära är friska och mår bra. De är mitt allt!

Har sedan i måndags haft en otrevlig huvudvärk, det värsta är när jag vaknar med huvudvärken. Då är det svårare att bli av med den också. Men eftersom jag har en underbar make som är hemma från jobbet för min skull så kan jag ta det lugnt. Det värsta är att huvudvärken blir värre när jag ligger ner, så jag får sitta upp mest och det är inte så bra för övriga kroppen och värken….

Filippas rum börjar bli klart nu och jag tror det kommer bli jättebra därinne! Vi håller på med sängen nu, har slipat och lagt på grundfärg. Får se om Niklas hinner måla med den vita färgen idag, tror att det kommer bli fint. Jag har köpt träbokstäver på Panduro som jag har målat svarta som ska sättas upp. Har även sågat ut en tunnare skiva som ska bli ett skrivbordsunderlägg, väntar på en rosa prickig vaxduk som jag beställt från Stoff & Stil som jag ska klä skivan med. Sedan är det bara den stora spegel som ska upp, gardinkappan som ska sys och sättas upp (har inte fått tyget ännu) och sedan invänta Bruka Designs rosa minipostlåda som inte fanns i lager på Rum & Kök  när jag var där. En matta ska det också inhandlas, men har inte riktigt bestämt ännu vad för matta. Har sett att det finns en billig ryamatta i rosa på Rusta, tänkte jag skulle åka och kolla på den. Vet inte riktigt om just den rosa färgen passar i rummet.

Bilder på rummet kommer ni få sedan när det är klart!

Bråkiga barn

22 januari 2010 kl. 09:18 | Publicerat i Dottern Filippa | 4 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Uuuu, vad irriterad man kan bli ibland på andras barn. Lite dåligt samvete får man ju när man känner lite ilska. Det finns lugna barn och försiktiga barn, det finns aktiva barn, det finns barn som hittar på en massa hyss. Sedan finns det barn som gärna slåss, det är just i den kategorin som jag kan känna mig irriterad på när det gäller vissa barn. Det finns en kille här som Filippa brukar leka med ibland tillsammans med andra kompisar och alltid gör han någonting. I somras tex stod han och kastade bollar på Filippa och hennes kompisar, ändå sa vi till honom flera gånger att sluta. Men han lyssnade inte så till slut skickade jag hem honom. Han knuffas, sparkas, lyssnar inte, är spydig när man säger till honom. Igår var han med Filippa och två av hennes kompisar, de var på utsidan och lekte i en snödriva och jag hör Filippa börjar gråta. Då hade han slagit henne på benen flrea gånger med en stor spade. Jä****la unge! När jag bad honom komma fram (han gömde sig såklart när han såg mig) så vägrade han, men till slut kom han och jag frågade vad han höll på med. Han gjorde ju ingenting sa han. Frågade om inte hans mamma och pappa hade lärt honom att man inte ska slå andra, det hade dom inte sa han så då sa jag att då lär jag dig det nu. Fick honom att säga förlåt till Filippa. Han har en lillasyster som är precis likadan. Sådär äckligt otrevlig och inte lyssnar när man pratar med henne. Hon var här inne en gång, alla andra lyssnade men inte hon. Inte för så länge sedan gick hon och skrapade med en stav på våran bil, sa till henne att hon inte skulle göra så. Då gick hon och sparkade på bilen istället! Vet att det är flera stycken som har förbjudit sina barn i perioder att leka med den här killen, taskigt. Men vad ska man göra? Jag vill inte ha hit bråkiga ungar som inte lyssnar. Det är en sak om de inte lyssnar på sina föräldrar, men andra ska de ju respektera. Konstigt är det också att de är två syskon som är likadana, man kan ju undra hur föräldrarna uppfostrar sina barn egentligen? En av Filippas kompisar sprang tydligen hem till kompisens föräldrar och berättade, då hade pappan sagt: ”om han gör så en gång till så får han komma in”. Hade det varit min unge hade jag talat om på en gång att det inte är okej att göra så!

Feber eller inte?

05 december 2009 kl. 11:39 | Publicerat i Allmänt, Sonen Vilmer | 2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

En sak som är säker är att Vilmer är Subfebril vilket menas med att man har en kroppstemperatur mellan 37,5-37,9. Han ligger oftast mellan 37,2-37,5 på morgonen och 37,8-38,1 på kvällen. Vi vet inte om detta är hans normala temp eller om det är så att han har lite ”feber”. Proverna visade ju ingenting då första gången vi var iväg, den andra provtagningen som togs i tisdags har vi inte fått något svar på. Men om de skulle ha visat något speciellt borde väl läkaren ha hört av sig?

Landets främsta expert på feber och barn har skrivit såhär:

När har man feber?
Misstanken om att barnet har feber kommer sig nästan alltid av att föräldrarna uppfattar att barnet ”ser sjukt ut” eller ”känns varmt”. Studier har visat att förälderns uppskattning av febern genom att känna på barnets panna är en lika säker metod som att mäta temperaturen, men oftast tar man ändå tempen på sitt barn.

Tänk på: Ditt barn har feber när temperaturen mätt i ändtarmen efter en halvtimmes vila är 38,0 eller högre.

Normal kroppstemperatur anses ligga mellan 36,0 och 37,8 grader. Barn – speciellt pojkar – har dock ofta högre temperatur än vuxna. I en stor studie visades att 18 månader gamla och friska pojkar hade en medeltemperatur på 37,8. Några hade temperatur upp mot 38,5, vilket alltså måste betraktas som ett högt normalvärde.

Kroppstemperaturen går upp 1-2 grader när barn äter varm mat, leker livligt i varmt väder eller varma rum eller vistas i bilen en het sommardag. Vid dessa tillfällen ska vi inte kalla den förhöjda kroppstemperaturen för feber utan för hög kroppstemperatur.

Ögonläkaren

02 december 2009 kl. 10:32 | Publicerat i Sonen Vilmer | 4 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Igår vad jag med Vilmer till ögonmottagningen. Besöket tog två timmar, inte det lättaste att undersöka Vilmer. Han ville inte sitta still och han ville direkt inte titta på bilderna eller leksakerna som togs fram utan han kollade bara på läkarna. Eller så försökte han ta alla saker som läkaren höll i handen. De var två läkare som gjorde undersökningen. Resultatet av undersökningen blev: Kraftigt översynt, astigmatism (ett brytningsfel) och skelning.

Trots alla dessa ”fel” på ögonen så skulle vi ändå avvakta med glasögon. Han kommer att få göra om undersökningen till våren när han är lite äldre men troligtvis kommer gubben få glasögon! Har hela tiden tyckt att Vilmer inte ser bra på längre håll, man kan stå och vinka till honom lite längre bort och han ser en inte, nu fick jag ju det bekräftat. Så även om han är översynt vilket betyder att han ser bättre på långt håll så har han det här brytningsfelet som gör att han ser suddigt både på långt och nära håll. Hans sneda huvudhållning ibland kan tydligen bero på brytninsfelet han har.

Brytningsfel:

Brytningsfel, refraktionsanomalier hos barn innebär att ögat är för kort, för långt eller oregelbundet. Det gör att ögat inte kan fokusera synbilden på näthinnan, och då ser man suddigt. 

Om ögat är för kort eller för långt kommer bildens fokus att falla bakom eller framför näthinnan och den bild som hamnar på näthinnan är inte fokuserad och därför oskarp. Detta är bakgrunden till det vi kallar brytningsfel. Små brytningsfel kan hos unga personer kompenseras genom att linsen ändrar sin brytkraft genom att ändra sin form (ögat ackommoderar). Linsens förmåga att ändra form avtar ju äldre man blir.

Översyntet:

Vid översynthet ser man sämre på nära håll och bättre på långt håll. Synfelet är i regel medfött och upptäcks ofta genom att man blir trött och ansträngd i ögonen.
Om översyntheten är kraftig blir synbilden alltid oskarp, vilket gör att ögonen blir trötta mycket fort.

Bilden hamnar bakom i stället för på näthinnan, och bilden blir därför oskarp. Detta korrigeras med plusglas. Bilden kan även bli skarp genom att ögat ackommoderar (linsen ändrar brytkraft genom muskelspänning). Så gott som alla barn är översynta vid födseln. I de flesta fall rättar detta till sig när ögat växer. Översynthet i kombination med skelning är vanligt.

Ljusets brytning i ett översynt öga, med och utan glasögon

 Astigmatism:

Astigmatism är ett vanligt brytningsfel. Hornhinnan är då mer eller mindre oregelbunden. Det kan påverka synen så att du ser suddigt både på långt och nära håll.

Eftersom en skarp bild på näthinnan är viktig för att synskärpan ska utvecklas är det viktigt att tidigt upptäcka och korrigera astigmatism med glasögon. Astigmatism finns ofta i kombination med översynthet eller närsynthet.

Symtom vid brytningsfel

  • Ofta återkommande huvudvärk
  • Ovilja att läsa böcker och pyssla
  • Kisar, ögonen tåras vid synansträngning
  • Sned huvudhållning
  • Upptäcker inte föremål på avstånd

Behandling
Brytningsfel behandlas genom att brytningsfelet korrigeras med glasögon. 

Vaccinet igen

17 november 2009 kl. 18:18 | Publicerat i Allmänt | 1 kommentar
Etiketter: , , , , , ,

Tack Annicka för tipset om p4 extra chatten!

Annicka tipsade om att man har kunnat chattat på sr.se. I chatten kunde man ställa frågor om svininfluensan till Martin Holmberg, infektionsläkare, Margareta Blennow, barnläkare, Charlotta Bergquist, klinisk utredare.

Där fanns en del frågor om vaccination på mindre barn. En fråga löd såhär:

har en 7 månaders kille som haft lite röda, torra märken på armen, enl bvc ej eksem på så små, min fråga är ska han vaccineras? jag har eksem, samt morfar så det ligger väl i släkten.

Svaret blev:

Hej! Om ditt barn har fått smaka på något som innehåller ägg, tex lite pannkaka eller lite glass eller något annat som tex Risifrutti som kan innehålla ägg och det har gått bra då kan du låta vaccinera honom på BVC. Om han aldrig har ätit ägg och har så lite symtom som du beskriver – han verkar ju inte ha fått behandling för sitt eksem -går det ändå bra att vaccinera honom på BVC. Det är barn som har eksem som behandlas o som aldrig har smakat på ägg som vi vill vara lite försiktiga med och som kan behöva vaccineras på en mottagning där man väl känner till hur man behandlar allergiska reaktioner.

Får väl helt enkelt fråga läkaren eller BVC-sköterska om detta, för att jag ska känna mig lugn kanske det är bäst att vaccinera honom där de vet hur man behandlar allergiska reaktioner? Ska ringa till läkaren imorgon angående Vilmers feber och då hoppas jag att vi får komma dit. Hade Vilmer varit sådan som åt bra med mat och åt allt hade jag kanske varit mer lugn, men nu är han ju inte sådan. Läste också någonstans att man kunde testa om de var allergiska mot ägg genom att lägga ett kokt ägg på huden på barnet för att se om de reagerar. Det var någonting med både äggula och äggvita också som jag inte minns….Vet inte om detta stämmer? Någon som har hört något om detta?

Utvecklingssprång

22 juni 2009 kl. 22:09 | Publicerat i Sonen Vilmer | Lämna en kommentar
Etiketter: , , ,

Utvecklinssprång 3 är Vilmer i just nu:
Vid ungefär 11 eller 12 veckor är det dags för nästa språng. Precis när du trodde att ditt barn lärt sig att leka på egen hand, klarar den det inte så bra längre. Barnet har blivit blygt och klamrar dig fast vid mamma och pappa. Det äter och sover troligen sämre och är mer håglöst än tidigare. Det verkar också som om barnet blivit sämre på att göra vissa rörelser.  Att det tycks gå tillbaka eller står stilla i utvecklingen kan oroa föräldrarna. Men det är helt normalt. Snart kommer de påtagliga framstegen tillbaka.

Vid cirka 12 veckor lär sig barnet nyanser. För första gången uppfattar det förändringar i sina syn-, ljud-, känsel- och luktupplevelser. Barnet kan till exempel känna igen hur tonläget i en röst förändras eller hur någon ändrar kroppsställning. Barnet lär sig också kontrollera sin kropp allt bättre. Rörelserna blir smidigare.
Barnet kan följa något med ögonen på ett kontrollerat sätt och överblicka ett rum. Barnet kan också uppfatta ljud mer nyanserat än tidigare och experimenterar själv med ljud.

Så kan du hjälpa barnet: Som förälder kan man hjälpa barnet att öva sina nya färdigheter. Man kan ”samtala” och uppmuntra barnet att själv använda rösten på olika sätt – viska, prata högt, gurgla, tjuta… Eller man kan träna på att gripa och låta barnet känna på olika föremål, till exempel päls, siden, galon och ylle

Vad är utvecklingssprång?
När ett barn utvecklas kallas det för utvecklingssprång, barnet lär sig nya färdigheter och börjar upptäcka världen på helt nya sätt. Utvecklingsfaserna kan vara en bra riktlinje att gå efter för dig som förälder, men glöm inte bort att alla barn är olika och utvecklas i sin egen takt.

De flesta barn går igenom alla sju utvecklingsfaser. Men vissa barn nästan bara nuddar vid några av dem. Föräldrarna kanske inte ens hinner uppfatta dem. Man kan förutsäga, så när på någon vecka, när man kan vänta sig att spädbarnet ska gå igenom en utvecklingsperiod. För de allra flesta kommer perioderna vid 5, 8, 12, 19, 26, 37 och 46 veckors ålder (4-5 veckor, 2 mån, 2 1/2-3 mån, 4 mån, 6 mån, 9 mån, 11 mån)

Varje språng kan delas upp i 3 faser:
Fas 1: Först en jobbig period när barnet kräver extra uppmärksamhet. Det är inte bara vi föräldrar som inte känner igen vårt barn. Barnet känner heller inte igen sig själv! Allt har förändrats, barnet har liksom trätt in i en ny värld.

Tecknen på att ett nytt utvecklingsprång är på gång är ungefär desamma varje gång:

Barnet…
*skriker oftare och mer.
*vill ha mer fysisk kontakt och vill att du ska ägna dig mer åt det.
*har sämre aptit.
*är blygare och klängigare än vanligt.
*sover dåligt.
*suger mer på tummen.
*är tystare och mindre livligt.

Fas 2: Själva utvecklingssprånget: Vad som händer varierar för varje språng.

Fas 3: Nu följer en lugn period. En vila efter den ansträngande utvecklingsfasen och inför nästan stora språng. Under viloperioden är barnet gladare och mer självständigt än tidigare. Både föräldrar och barn kan njuta av barnets nya färdigheter.

Nästa sida »


Entries och kommentarer feeds.