Spårlöst

26 januari 2010 kl. 10:46 | Publicerat i Värk, känsligt | 2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Satt och kollade på programmet Spårlöst igår precis som jag brukar göra på måndagar. Ibland när jag tittar på programmet kommer det en våg av känslor och tankar som man inte riktigt vet hur man ska hantera. Skrev för några år sedan ett inlägg här, som är skrivet direkt från hjärtat och det är precis så jag känner. Men gårdagens program fick ändå mig att tänka på en annan sak. Jag har hela tiden bara tänkt på mig själv, har aldrig funderat närmare på hur mina biologiska föräldrar känner/kände. Sitter dom någonstans , om de nu lever, på jordklotet och längtar efter sin dotter? Undrar vart jag finns? Hur jag mår? Mamman från programmet sa att det var det värsta hon hade gjort, lämna sina söner på barnhemmet. Hennes hjärta brast så fort hon gick därifrån. Det måste vara fruktansvärt att behöva lämna ifrån sig sitt eget barn sådär!

Vill så gärna söka och försöka hitta någonting om det biologiska, samtidigt känner jag att jag inte klarar det. Inte själv och ta hjälp av ett tv-program som Spårlöst vill jag inte. Har inte direkt psyke att försöka heller tror jag, då behöver jag isåfall verkligen någon som stöd som kan hjälpa mig från början till slut och finnas där hela tiden när det blir jobbigt!

Inlägget som jag skrev 5 mars 2007:

Att inte känna till sina rötter

I hela mitt liv har jag nu funderat över mitt ursprung och hur mycket man än tänker på det så kommer jag aldrig få reda på nåt. Hittades på gatan i Indiens Bombay som liten bebis, det var en social arbetare som hittade mig och tog med mig till barnhemmet. Jag hade inte med mig någonting, varken namn eller födelsenummer därför var det barnhemmet som fick döpa mig till nåt och sätta ett födelsenummer. På barnhemmet bodde jag fram tills jag var 3 år och 4 mån då jag snällt fick följa med i ett flygplan för att åka till Landvetter och träffa mina nya föräldrar. Tänk att vara så liten och haft sin trygghet på barnhemmet och helt plötsligt hamnar man i ett helt annat land med ett helt annat språk och helt nya människor. Tänk om jag skulle sätta min dotter som nu är snart 4 år på ett flygplan och åka till ett annat land där hon helt plöstligt skulle få bo med människor som hon inte kände och inte pratade samma språk som hon!

Hur bra man än har haft det med sina ”nya” föräldrar så kommer man inte ifrån att man funderar över sitt ursprung. Jag tänker på det mycket mer nu när jag har dottern, nu ser jag verkligen alla hennes förmågor som hon har nu och som jag säkert också hade strax innan jag lämnade barnhemmet. När man ser på bilder på de första dagarna då jag kommit till mina föräldrar ser jag inte glad ut, ser jätte butter ut. Men det var väl inte konstigt om jag var det, måste ju ha varit fruktansvärt förvirrad?

Det enda blodsband jag har är dottern och det är jag så himla glad över, förut hade jag ingen som jag kunde jämföra mig med. Men såklart undrar jag mycket över mina biologiska föräldrar och eventuella syskon, hur ser dom ut? Vilka är dom? Om man bara hade en bild av dom så skulle det räcka, men jag har ju inte ens det!
Min födelsedag är inte min riktiga födelsedag, det är bara en dag som barnhemmet har satt, det känns också knepigt när man tänker på det.

När man inte känner till något utav det här, hur ska man då kunna gå vidare i sitt liv? Det är nåt som man alltid kommer att leva med, även om man vissa dagar och stunder tycker att det inte är något som är så viktigt att veta så kommer det ändå ikapp en nästa dag. Trots att jag har haft en bra uppväxt med mina älskade föräldrar och syskon, lever ett bra liv nu med man och dotter så är det nåt som saknas från mitt hjärta. En del av mitt hjärta är trasigt som jag vill fixa, lappa ihop. Men det går inte och kommer ALDRIG att gå!

På barnhemmet

2 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Jag får en tår i ögat då jag läser detta ;(
    Förstår att det måste vara hemskt jobbigt för dig när du börjar tänka på det…att inte ens veta på ”riktigt” när ens födelsedag är..det är ju inte livsviktigt men förstår att det är nåt du tänker på ibland.
    Å dina föräldrar, hur de ser ut? Lever de? Har jag syskon?
    Varför lämnade de mig på gatan? Ja det måste ju finnas många frågor man vill ha svar på…
    Dina föräldrar här i Sverige vet inget om dina biologiska föräldrar?
    Trots en stökig o osäker barndom för dig(före du blev adopterad menar jag) så har du blivit en alldeles underbar människa med mkt kärlek o omtanke❤

    Kramar!!

  2. Jag blir också alldeles berörd av detta, fy så jobbigt det måste vara för dej vännen. Jag kan bara tänka alla tankar som virvlar i ditt huvud och alla frågor du har…Men säger som Linda, du har ju trots detta blivit en så himnla fin o bra människa och nu har du en egen fin familj. Dina riktiga föräldrar, ja dem andra också förtås, har då all rätt att vara stolt över dig!

    Många kramar❤


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: