”Ät onge!”

20 januari 2010 kl. 09:20 | Publicerat i Sonen Vilmer | 6 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Det kokar i mig, känner mig stressad. Det är frustrerande. Samtidigt vet jag att barn i vårt land inte svälter.  Men har man en kille som inte sover bra på nätterna vill man ju såklart att han ska få i sig bra med mat under dagarna så han inte ska vara hungrig på natten. Ett tag, i slutet av november till december, åt han ganska bra. I alla fall en halv burk mat och gröt fick vi i honom. Sedan fick han magsjukan och har knappt ätit någon vanlig mat alls sedan dess. Gröt har funkat lite si och så, nu i flera dagar har det inte funkat alls. Däremot tar han välling istället. Men kan man leva på välling hela dagarna? Varje måltid känns ångestladdat nu för tiden, då jag inte har tålamod och självklart känner väl Vilmer av detta. Har provat att inte amma honom alls, vilket inte har hjälpt ett dugg. Provat med 4 timmars mellanrum, lika där. Hjälper inte alls.

Läste på familjeliv i forumet där om andra barn som inte heller åt så bra och en tjej beskrev sin situation exakt som vi har det just nu:

Oj vad jag känner igen mig… Vi har en rund och go´kille som beter sig precis på samma sätt vid matbordet. Han är 8 månader och har i princip aldrig riktigt fastnat för det där med fast föda. När han verkar hungrig sätter vi honom i stolen och han börjar direkt att gnälla. Perfekt tänker jag, nu är han hungrig så idag äter han nog. 4 skedar går in sedan är det tvärstopp. Han skruvar på sig, tittar bort och vägrar att öppna munnen. Ofta tar jag då ner honom för att försöka igen ett tag senare. Då med samma resultat, men ofta värre och det slutar alltid i gråt. Så här är det varenda mål, varenda dag. Jag är så less och frustrerad att jag bävar inför varje matsituation. Det känns som om vi har provat allt. Jag har skrivit upp vilka tider jag ger honom mat, för att kunna justera tiderna då jag trott att jag kanske väntat för länge alt för lite länge innan maten serverats. Inget tycks hjälpa.

Efter att han har fått i sig sina 4 skedar slutar det med att jag till slut måste ge honom välling, eftersom han gnäller och är missnöjd. Det känns som om jag hela tiden springer med vällingflaskan i högsta hugg. Välling vill jag kunna servera till frukost och kvällsmål men däremellan vill jag ju att han äter vanlig mat.

Jag vet att i 8-månaders åldern kommer separationsfasen, vilket i sin tur kan förvärra matlusten och dessutom hade han magsjuka för 4 veckor sedan och det gör säkert sitt också. Men varför äter han inte vanlig mat!!!! Han verkar helt ointresserad. Däremot dricker han jättebra (vi begränsar dock drickandet i samband med måltiderna, för att han inte ska dricka sig mätt). 

Jag har provat ge honom mjuka brödbitar och det äter han gärna och mycket av, men han kan ju inte leva på bröd och välling. Svårt med annan plockmat eftersom han har svårt att tugga, med bara 3 tänder.

Att avleda maten med att Vilmer får en egen sked eller sitta och peta med bröd funkar inte alls. Han blir så inne i det att han inte tar maten alls då. Att låta honom sitta själv med maten funkar inte heller, antingen sitter han och slår på maten (bankar och plattar till det) eller slänger ner det på golvet. Kan prova att ta det i munnen någon enstaka gång men grimaserar och till slut hamnar det på golvet och hans tålmod är slut. Han vrider och vänder på sig och försöker ta sig ur stolen.

Jag gör nu så att på morgonen får han välling, som oftast funkar bra. Men då ska det gå några timmar efter att han har vaknat. Till lunch provar jag med lite mat. Äter han bara några skedar får han gå ur stolen och leka lite innan jag provar en gång till. Blir det samma där så väntar jag 30 min innan jag ger honom 220 ml välling. Om jag lyckas få i honom  kanske en halv halv burkmat så brukar det bli 110 ml välling efteråt. Middag brukar bli detsamma som lunchen. Senare på kvällen provar jag med gröt och strax innan nattning får han 220 ml välling. Så oftast blir det 4 st vällingflaskor under dagarna. Men vällingen är inte heller felfri. Oftast ska han krångla lite innan han tar flaskan. Eller så äter han ungefär 80 ml och sedan krånglar. Då får man vänta lite, avleda med lite bus och lek under tiden vi sitter i soffan och prova igen. Till slut så får han i sig hela flaskan. Man får inte ha bråttom….*pust*

Trots detta, så går han ju upp normalt i vikt i alla fall. Var till bvc igår på kontroll och han väger 9,5 kg (för en månad sedan 8950 g) och är 76 cm lång (för en månad sedan 73 cm) så han får ju i sig det han behöver, tack vare amningen säkert. Läkaren kollade också till de här knölarna som han har i bakhuvudet/nacken och de hade inte växt och blivit större. De nya körtlarna tyckte han inte var något speciellt med. Jag nämnde att Vilmer låter väldigt tät i näsan ständigt, eller att det är något som stör honom. Han andas extremt mycket genom munnen. När han ammar och äter ur flaskan hör man hur han får kämpa. Även när han bara sitter och leker och så, hör man ju hur han andas tyngre och genom munnen hela tiden. Det är värst i höger näsborre, vilket man märker av om han ligger på vänster sida. Ligger han på höger sida andas han mycket bättre. Läkaren kollade i näsa och mun på honom och det såg bra ut, men han sa att han kunde ha polyp eller svullen körtel som det egentligen är längre upp i näsan. Detta behandlar man ju inte om man inte har väldigt stora problem med sömn och mat. Han tyckte vi skulle avvakta och se, brukar ju oftast växa bort.

Sedan kollade han på Vilmers huvudhållning, han kunde se att han lutar huvudet till höger och frågade om vi märkt av någon skelning. Då hade han inte läst om att vi varit iväg till ögonmottagningen för det. Han sa att om de skelar kan de luta huvudet för att kompensera synen, att de ser bättre om de lutar huvudet. Jag sa att det här med lutningen går i perioder. Nu är det väldigt lugnt. Men sedan kommer det då han lutar huvudet väldigt mycket ständigt i flera dagar. Han skulle skriva en notis till ögonmottagningen om lutningen eftersom jag aldrig nämnde detta då vi var iväg dit eftersom det då var en en bättre period. Ögonläkaren får då ta ställning till vad som ska göras. Det finns tydligen glasögon som gör att de inte ska luta huvudet!

Älskar att leka med storasyster, mycket roligare än att äta mat!

6 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. det viktigaste är ju att han mår bra och ändå följer sin kurva🙂
    min systerson är likadan, men han följer sin kurva och är pigg och glad och han är 6 ½ år.

    kraaaam

  2. Det där med mat är inte lätt. Ebba var likadan när hon var i Vilmers ålder och jag blev hyggligt stressad av att hon inte åt. Hon kände av min stress och så blev det en ond cirkel. Mycket av min stress låg faktiskt i vad andra -bvc, svärmor (mängder med åsikter efter att ha jobbat på dagis och som dagmamma), bekanta- tyckte och tänkte. Sen sa Jonas åt mig att skita i vad hans mamma tyckte och då släppte stressen lite grann..😉

    Försök hitta det som Vilmer helst äter (Ebba gillade spagetti och köttfärssås, blodpudding -koka i mjölk, servera med lingonsylt och ris..- korv och pannkaka. Sen funkade leverpastejsmacka väldigt bra och vår bvc-tant påpekade att en sån macka ihop med en mugg välling ÄR BRA MAT. Låt honom äta favoriterna även om ni andra äter annat och vänta på att han blir nyfiken på vad ni äter. Det kommer förr eller senare. Det är bara ni andra som lider av att se honom äta samma maträtt jämnt..😀 Ebba blev mer nyfiken på mat när hon började på dagis men hon äter fortfarande långt i från allt, men när hon väl vill ha något så får hon det, oavsett vad det är. Vi försöker uppmuntra att hon över huvudtaget vill smaka eller undersöka något… Jag upptäckte också att hon tolkar ordet ”smaka” negativt. Antagligen för att vi alltid sagt typ ”åh vad gott, smaka!” vilket hon ser som ”åh vad äckligt, det här måste du ha i munnen”.. Så nu säger vi inte så mycket utan bara ”jaha, vill du också ha? Varsågod” eller ”vill du också prova det här? nehe, ok du slipper”.

    Jag vet att situationen är sk*tsvår men klura lite på vad du tror att Vilmer mår bra och gå på mammainstinkten så blir det nog lättare snart.🙂

  3. Annika: Tack så mycket för dina råd! Jag undrar, behövde ni mixa eller mosa maten till Ebba då? Vilmer har nyligen fått två små gryn i nederkäken, men han har hela tiden haft väldigt svårt för bitar i maten fortfarande. Blir det för stort så kväljer det honom. Gav honom banan igår igen till gröten och han svepte både gröt och banan utan problem! Men grejen är den att sist jag körde med banan så blev han fort väldigt hård i magen, får se hur det går nu. Om det är så att han blir hård även nu utav banan, kan man kombinera med något speciellt så jag slipper sluta ge honom banan helt och hållet? Vore synd om han inte kunde få banan när han tycker om det så mycket.

    • Vad jag minns så gick det ganska bra med småsmå bitar. Spagettin klippte jag i ½cm-bitar, blodpuddingen blir ganska grötaktig i konsistens när kokas och då ger riset lite tuggmotstånd, vi tog av skinnet på korven men skar i småbitar och pannkaka/plättar fick hon antingen i småbitar eller ihoprullade i handen. Jag minns att Ebba föredrog torra små bitar eller helt mosad mat, inte så mycket blandat. Det är fortfarande så att hon föredrar plockvänlig mat. Sen är hon sådan att hon äter det hon tycker är godast vilket gjorde att hon i Vilmers ålder åt korven men lämnade makaronerna, åt makaronerna men lämnade köttbullarna osv. Så jag planerade lite så att hon fick i sig makaroner vid en måltid och korv vid den andra…
      Ebba har nog aldrig blivit hård i magen av någonting så den biten har jag ingen direkt erfarenhet av. Men när hon ätit blodpudding brukar det märkas dagen efter, jag tror att den ger lite skjuts i systemet…😉
      Sen kom jag på en annan sak som man lätt glömmer bort. Ebbas farmor tipsade om att köpa skorpor som alternativ till smörgåsrån och majskrokar. Skorporna är ju hårdare och Ebba tyckte det var skönt att gnaga på dem, då fick hon samtidigt övning i att få smulor och småbitar i munnen… Jag har bjudit flera bebisar på skorpor sen dess (deras mammor har i likhet med mig helt missat att skorpor existerar..) och alla har blivit stormförtjusta.🙂 Dessutom varar en skorpa längre än de andra alternativen, väldigt skönt när man tex har en gnällig bebis i affären.😉

      • Tack för tipset om skorpor, det får inhandlas! Får försöka med prova med lite sånt där plockmat, leverpastejsmörgås verkar han tycka om. Men man får sitta och hålla i smörgåsen åt honom för det vill han inte göra själv, em liten latis tror jag det är!😀

  4. Vad jobbigt ni haqr det med maten men ändå väldigt skönt att på bekräftat att han växer som han ska ju. Förstår att ditt tålamod inte blir det bästa av sådana nätter också då.

    Många kramar!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: