Ett litet steg på vägen…

31 oktober 2009 kl. 12:14 | Publicerat i Dottern Filippa, Sonen Vilmer | 1 kommentar

Det här med Vilmers mat, vi tragglar och tragglar. Men kanske det börjar bli lite bättre. Jag har släppt lite på stressen faktiskt, han börjar äta när han är redo helt enkelt. Det enda jag kan göra är att erbjuda honom varje dag. Det som gjorde att jag känner mig lugnare är att jag läste att rekomendationerna är ju nu att helamma till 6 månader och sedan introducera maten lite succesivt. Vilmer blev igår 7 månader så han är ju inte så gammal än, jag tror han äter ganska normalt jämfört med andra barn i samma ålder. Läste på en tjejs blogg häromdagen, hon har en liten kille som är född en vecka efter Vilmer. Vi började väl med smakportioner ungefär samtidigt och hon har skrivit flera gånger att hennes son älskar mat och att det går så bra med det mesta. Men så skrev hon upp vad han äter på en dag på ett ungefär och det var inte så mycket som jag trodde faktiskt. Den enda skillnaden är väl att han äter lite mer burkmat än vad Vilmer gör också äter han gröt två gånger. Gröt skulle nog Vilmer också kunna äta två gånger, men så länge han inte äter värst mycket burkmat så tänkte jag vänta, hellre att han äter vanlig mat än gröt tycker jag.

Vällingen har gått superbra nu i flera dagar. Förut åt Vilmer Nestles Godnatt Mild Havre välling, men helt plötsligt så vägrade han den så jag köpte hem lite andra vällingsmaker. Den som vi har testat är Sempers Mild Havre välling, fast på Tetra och den verkar funka mycket bättre. 200 ml varje gång har han druckit. Tänkte prova med den hela helgen och funkar det bra så köper vi en förpackning och hoppas på att pulvervällingen smakar lika bra som tetran. Ska tydligen vara lite skillnad har jag hört. Igårkväll åt han förutom välling till natten också en hel portion gröt. Första gången som han äter så mycket gröt, visserligen fick Niklas trixa och lura honom lite med fruktpuré emellanåt🙂

Idag ska vi iväg på 35 års kalas hos Thérese och det kommer nog en hel del folk skulle jag tro. Ska bli intressant och se hur Vilmer reagerar på allt folk. Malin, du undrade om han är blyg och gillar att vara i andras famnar. Både jag och nej får jag svara där. Oftast går det faktiskt bra att vara i andras famnar, vilket är superskönt då Filippa INTE var sådan när hon var liten. Det jag har märkt är att han kan bli lite blyg när det är mycket folk runtomkring honom som han inte känner igen, då vill han gärna vara i famnen (med ryggen utåt och ansiktet inåt) och kunna gömma ansiktet i bröstet eller axeln på mig när han vill…hihi.

2009-10-30 Från mobilen 009

2009-10-30 Från mobilen 010

1 kommentar »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Ja, jag tror också på det där att han helt enkelt äter bra när han är mogen för det och sålänge han går upp i vikt och sådär som han ska så är det ju ingen fara. Men skönt att det går framåt, sakta men säkert🙂

    Trevligt med kalas, var han blyg nu då lille Vilmer bland allt folk? Vad bra att du kan lämna över honom till andras famnar lätt då, måste ju underlätta mycket. Tänk så olika det där kan vara, har en kusin som var så extremt blyg när han var liten och hans andra syskon var inte alls så som så men sen bara gick det över och idag 4-5 år senare är så framåt. Men såklart måste det vara svårt för dem små när det är folk överallt, som på kalas och så. Finns ju hur många vuxna som helst som är likadana, jag har dock aldrig haft vett till att vara blyg som jag brukar säga😉

    Hoppas ni har en skön söndag!
    Kramar!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: