En gnutta självsäkerhet

01 september 2008 kl. 14:19 | Publicerat i Värk, känsligt | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , , , ,

Under hela min skoltid från grundkolan till gymnasiet fick jag höra av lärare att jag var tystlåten i klassrummet och inte räckte upp handen. Jag var tvungen att visa mig mer. Men med mina föräldrars stöd brydde jag mig faktiskt inte ett dugg om vad de sa. Jag är en sådan som person, gillar inte att prata inför folk och det spelar ingen roll om jag så har känt omgivningen i hela mitt liv eller inte. Jag lyssnar och tar in istället för att prata och vill jag säga något så är det klart att jag gör det. Man kan inte ändra på en person bara för att uppfylla alla andras önskan, man måste vilja det själv och att jag inte ville svara muntligt på frågorna i klassen gjorde mig inte ett dugg. Det var liksom inget problem för mig som jag mådde dåligt över.

När jag började gå hos en psykolog för 4-5 år sedan var mitt mål att försöka hantera min värk på bästa sätt och även att bli mer självsäker i mig själv. Jag måste säga att de här målen har jag verkligen uppfyllt och det har både psykologen och folk i omgivningen talat om för mig, samt att jag verkligen känner det själv också. Jag känner att jag växer för varje dag som går och det är en konstig känsla även om det känns så bra. Jag vågar nu säga ifrån på ett sätt som jag inte har gjort förut. Jag kan lättare visa och hantera mina känslor, jag vågar helt plötligt visa mig.

Detta är en sak som jag verkligen har upptäckt sedan jag började på komvux. Helt plötligt sitter jag där och svarar högt på lärarens frågor, utan att hon ens frågat mig. På samhällskunskapen idag tex, vi är 14 st i klassen och det var fyra nya som kom just idag. Vi pratade politik och olika partier, läraren ställde en hel del frågor och mer än hälften av dom var det jag som svarade på. Jag blev nästan förvånad över mig själv, för ett ögonblick tänkte jag: Var det verkligen jag som sa det där?
Det kändes faktiskt lite overkligt….

Hur kommer det sig att jag helt plötsligt har blivit sån här? Är det för att jag har fått mer självförtroende? Är det för att jag är äldre, mer mogen nu? Det är säkert en kombination skulle jag tro.

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: