Fobi

08 augusti 2008 kl. 19:30 | Publicerat i Värk, känsligt | 13 kommentarer
Etiketter: , , , ,

När man hör ordet fobi så tänker man ju oftast på fobier mot ormar och spindlar tex. Så därför kanske ni rynkar en aning på näsan när jag nu ska berätta att min stora fobi är hästmyggor 😳

I nästan hela mitt liv har jag haft en olustig känsla till detta ofarliga och harmlösa djur, fråga mig inte varför. Kanske är det för deras långa äckliga tunna ben? Jag vet faktiskt inte. Men så fort jag ser en hästmygga så börjar hjärtat slå mycket fortare och jag börjar genast fantisera om att det här lilla odjuret ska flyga emot mig och trassla in sig i mitt hår, URK…

Jag vet faktiskt inte hur många hästmyggor, stora som små som min rara make har fått jaga och sedan spola ner i toaletten för min skull den här sommaren (och även för dotterns skull, hon gillar nämligen inte heller dessa djur…och jag har inte påverkat henne 😉 ) Det verkar vara miljontals av dom i år, tyvärr. Vart jag än vänder mig om har de klistrat sig fast på fönstret eller väggen…BLÄÄÄÄ.

Är jag verkligen ensam om att ha en liten fobi för hästmyggor? Är jag så unik? 😀

Bara jag ser den på bild får jag hjärtklappning....

13 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. De där kallar vi för harkrankar 🙂 vad det nu kommer ifrån, hästmygga låter egentligen vettigare.

    Comment by En Mölnbobos Liv— 08 augusti 2008 #

    Svara

  2. Vi kallar också dom för Harkrankar så jag fattade först inte vad du menade. Jag har aldrig hört att någon är SÅ rädd för dom. Och får du t.o.m hjärtklappning av att se en bild så måste det vara jobbigt för dej din stackare! Tur att du har din man som kan ”fixa”dom hehe 😉 Kram på dej!

    Comment by Malin— 08 augusti 2008 #

    Svara

  3. För mig heter de också harkrank och de är vidriga… Jag fixar inte de långa benen som dessutom är för många för att det ska kännas ok.

    Comment by Annika— 08 augusti 2008 #

    Svara

  4. Jag läste att de även hette harkrankar, men det har jag faktiskt inte hört förut. Jag trodde alla sa hästmyggor 🙄

    Comment by terese— 08 augusti 2008 #

    Svara

  5. Jag säger hästmyggor;)
    Förstår dig, inte just din rädsla för Dom för det har inte jag.
    Men jag har samma panik för möss/råttor…börjar gråta o skaka om jag ser en..allra helst om katten kommer hemsläpandes med en..inte om jag ser en i bur eller så. För då vet jag att den stannar där..Men jag har alltid haft en rädsla för dessa djur, vilket inga verkar ha förstått att jag har!!
    Vintrarna är värst då de äckliga djuren tar sig IN också*hua*
    Kram

    Comment by Linda— 09 augusti 2008 #

    Svara

  6. Åh jag hade en i mitt sovrum precis!!! Slog den två gånger men nu vet jag inte var den är!!!! *panik* kan inte höra den så det är skönt.
    Förstår din rädsla för dom (i min familj säger vi också harkrank….).
    Själv är jag nästan löjligt rädd för fjärilar……

    Comment by Emma— 09 augusti 2008 #

    Svara

  7. Efter timmar av jagande och viftande så fick jag ÄNTLIGEN den jäkeln!!! En seg livad varelse men nu har han gått en fruktansvärd död till mötes 😛
    Jag tänkte på dig Terese och dängde till han hårt åt dig *hihi*

    Comment by Emma— 10 augusti 2008 #

    Svara

  8. Emma: Haha..vad bra att du fick den och att du dängde till den hårt! 😀

    Comment by terese— 10 augusti 2008 #

    Svara

  9. Haha, jag kan bara hålla med dig! Har inga problem med spindlar, ormar, getingar eller andra potentiellt farliga djur, men harkrankar (som vi säger) är banne mig det värsta jag vet. Hur kan man vara rädd för spindlar? De är ju små i jämförelse och håller sig för det mesta på marken. Harkrankar är flera gånger större och flyger så planlöst att de lätt kan trassla in sig både här och där i en.

    Comment by Sophia— 11 augusti 2008 #

    Svara

  10. Du är INTE ensam.
    Både jag och min karl tycker de är vidriga!!
    Fast när det kommer till att jaga och döda de rackarna blir det oftast min uppgift.. :/

    Comment by Lovis— 15 augusti 2008 #

    Svara

  11. Jag vet precis hur det är. Jag har varit rädd för harkrankar i över 20 år, de senaste åren har det blivit värre och jag har kännt mig handikappad under den säsongen som de funnits ute, inte kunnat tvätta i tvättstugan, åka till landet etc. Jag blir hysterisk, springer, skriker, gråter hejdlöst, är alltid på alerten utifall de dyker upp. Beter mig mer eller mindre som en komplett galning. Svårt att förklara, man måste nästa se mig in action. I våras fick jag nog och har därför påbörjat KBT-terapi. Efter några ggrs förberedelser så träffade jag idag terapeuten under ett 3 timmars pass – jag grät som ett barn innan det var dags att gå in i rummet (där kranken var) – 3 timmar senare satt jag med den i en burk i knät, höll den mot ansiktet (dock glaset emellan) sedan släppte vi ut den i rummet. Jag stod på en stol och tittade på den i taket med ca 2 dc emellan. Det låter säkert galet för dem som inte har ngn fobi men för mig var det en oerhörd prestation. Nu har jag två döda i en burk med mig hem som jag ska pilla med och här sitter jag och letar info på nätet om dem (så jag kom in på den här sidan). Det finns hjälp att få även för de konstigaste fobier. 😉

    Comment by Tess— 01 september 2008 #

    Svara

  12. Hej.

    Min syster är lika rädd för dessa djur som du. Hon är iof bara 12 år, men jobbar i terapi med detta. Du är inte ensam!

    Comment by Ella— 12 september 2008 #

    Svara

  13. Wow. Gammalt inlägg hittat via google. Kollade upp dessa varelser efter vistelse i mitt eget rum och ser att ni, eller ja, de flesta av er, måste vara skåningar, korrekt? Enligt wikipedia lyder bygdesmålet såhär (och det stämmer iaf på mig):

    Långbenskrank – Norra Sverige
    Kåggamoy – Piteåtrakten
    Skängelmy – Jämtland
    Hästmygga – Mellersta Sverige
    Kuntjerg – Bergslagen
    Pappa Skrotben – Västra Sverige
    Pappa Långben – Göteborg
    Skrangelmygga – Småland
    Harskrank – Skåne
    Långben – Skåne

    Har aldrig haft problem med dessa tidigare men plötsligt utvecklat en fobi för dem.. det är något med så stora, tunna insekter och dess slumpmässiga rörelser som gör att det blir äckligt och opålitligt. När jag var yngre älskade jag att studera dessa och vet att de inte är sk. ”stickmyggor”.. helt tills jag nu inte vet det. Får för mig att de ska sticka in stjärten i mig som en äckligt tjock kanyl full av sjukdommar /:

    Comment by luggruff— 16 augusti 2012 #

    Svara

Lämna ett svar till En Mölnbobos Liv Avbryt svar


Entries och kommentarer feeds.