En ångestfylld helg

01 juni 2008 kl. 17:33 | Publicerat i Värk, känsligt | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , ,

Visst gillar jag att omringas av en massa folk. Men inte nu när man mår som man gör, man blir fortare trött i kroppen och tappar koncentrationen.

Jag har sådan olustig känsla i kroppen. Det kryper, trycker i bröstet nästan så att det gör ont, värker och vill bara gråta. Fredag, lördag och hela dagen idag har det varit massa barn här. Samtidigt så har svärföräldrarna varit här hela helgen också och hjälpt till med målningen. Det blir så himla intensivt när det är 7-8 barn som ska bada och leka. Det blir alldeles för mycket för mig, men samtidigt så tycker dottern det är så roligt när hon har kompisar.

Ville egentligen idag bara sätta mig i bilen och åka iväg någonstans och bara vara själv. Men då får jag dåligt samvete dels för att jag inte orkar och sedan att jag lämnar maken med allt. Tog en tur till affären i alla fall och sedan när jag kom hem lade jag mig på nedervåningen för att vila lite. Men det gick inte, hade ingen ro alls och sedan är det svårt när man ändå hör alla på utsidan. Man kan inte slappna av då och man kan inte tänka.

Var ju iväg till sjukhuset igår och hälsade på min farbror. Han var så mager och man kände knappt igen honom. Han såg verkligen sjuk ut. Det jobbiga är att han fortfarande är i förnekelsestadiet, sa till mig; att när jag blir bättre och kan åka härifrån ska jag komma hem och hälsa på er Terese
Även om han hoppas och tror på att allt ska bli bra så känner han nog i kroppen att den inte funkar som den ska. Han äter inte, dricker inte och kan inte sova. Man kan aldrig föreställa sig hur det är att vara i den situationen, veta att man ska dö när som helst.

Knepigt egentligen…sitter jag här och klagar på värk, ångest och depression. Vill bara att allt ska ta ett slut. Medans min farbror och miljontals andra människor har det tusen gånger så värre och inte vill att det ska ta slut. Ännu en sak man får dåligt samvete för, för att man klagar när man egentligen har det väldigt bra med man och dotter. Men är man så långt ner det bara går så förtränger man allt, man tror att det bästa för en själv och andra är om man bara försvann…

Ni kanske tror mig,
när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler.

När inte glansen finns i ögat,
finns det nån som tåren ser?
När inga tårar finns att torka,
när jag skrattat bort mitt gråt.

När jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.
Jag sväljer all förtvivlan,
jag flyt bort från min tår.

När jag kväver allt jag känner
ser någon då hur jag mår?

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: