Glukosbelastning
19 januari 2009 kl. 19:33 | Publicerat i Dottern Filippa, Gravid med bebis nr 2 | 3 kommentarerTaggar: blodsocker, blodsockerprov, bröstet, diabetes, glukosbelastning, graviditetsdiabetes, mage, magsjuka, mvc, sockerlösning
Filippa har inte spytt något alls idag, hon är faktiskt precis som vanligt nu. Har ätit relativt bra, så det är jätteskönt. Svärmor ringde och bjöd ner oss på mat så det slapp vi laga idag 
När Niklas åkte till jobbet blev vi kvar därnere. Svärfar åkte hem till oss och lånade garaget så han kunde laga jettan. När han kom tillbaka efter några timmar så körde han hem mig och Filippa. Då startade jag en tvätt, bytte ut alla handdukar. Drog ut allt i sängarna och städade alla tre toaletterna. Har nu lagt i nya sängkläder så nu är det så rent så det kan bli, bara hoppas på att man klarar sig. Niklas kände visst fortfarande i magen, någonting konstigt är det. Men så svårt att veta om det är magsjuka på gång eftersom han har en knepig mage annars som brukar krångla.
Imorgon är det dags för glukosbelastningen, ska vara på lab vid halv 9. Jag får inte äta någonting efter kl. 22 nu, när jag kommer dit tar de ett blodsocker för att se vad sockret ligger på vid fastande mage. Efter det får jag dricka en sockerlösning (som inte alls är god, kommer ihåg från förra gången jag gjorde detta), när 2 timmar har gått efter att jag har fått i mig detta tar de ett nytt blodsockerprov. Då ser de hur blodsockret ligger efter att jag har fått i mig socker. Sist jag var gravid fick jag efter en sådan här glukosbelastning diagnotiserat graviditetsdiabetes. Direkt efter förlossningen låg blodsockret på en normal nivå igen vilket var skönt. Men det som är lite tråkigt är att om man får graviditetsdiabetes så ökar ju risken att få diabetes 2 längre fram i livet med 70%. Man har väldigt stor risk att utveckla diabetes inom 10 år efter. Nu hoppas jag naturligvis att det inte ska visa någonting faktiskt, bm sa att det inte är säkert att man behöver få det igen även om man hade det första graviditeten.
Sedan efter glukosbelastningen är det besök hos läkaren på MVC för att få bröstet undersökt, vi får se vad han säger om det!
Knölen
16 januari 2009 kl. 13:57 | Publicerat i Värk, känsligt | 6 kommentarerTaggar: bröstet, huden, knöl, läkaren, mvc, orolig, rodnad, ultraljud, växa
Egentligen skulle jag väl ha skyddat det här inlägget, men vad fasiken. Nu struntar jag i det. Med risk för att låta tjatig om alla mina krämpor så brukar jag skydda vissa inlägg så ingen ska behöva störa sig.
Den här knölen i mitt högra bröst är ett stort orosmoment just nu. Jag är person som ofta oroar mig för väldigt mycket, även om jag egentligen inte skulle behöva vara orolig för vissa saker eller personer så är jag det ändå. Så fort jag får tillfälle så är jag där med handen och känner på den här knölen. I början var det lite svårare att hitta den, kände den oftast bara när jag stod i duschen. I några veckor nu har jag sett när jag tittar i spegeln att det är en ljus rodnad just där knölen sitter, då har jag ju hittat den direkt. Efter jag var till läkaren och hon sa att om knölen växte eller fortfarande var kvar efter graviditeten skulle jag höra av mig igen så har jag fått för mig att knölen faktiskt växt. Om det stämmer eller är inbillning vet jag inte. Grejen är den att jag nu känner knölen så fort jag tar handen på bröstet. Huden runtomkring där knölen sitter är liksom insjunken och mjuk, känns som en liten grop just där. Den är väldigt rund och större än en ärta. Dessutom är bröstet större och fastare nu. Det sticker och gör ont i bröstet när jag inte tar på det (alltså inte sån där ömhet som vi kvinnor kan få vid mens och graviditet, det här annorlunda)
Eftersom man oroar sig så sitter man ju och läser om det på nätet också, för att se om man känner igen symtomen och kanske ställa en egen diagnos. Vilket såklart är helt korkat, det enda man läser och tycker stämmer in på symtomen är just cancer. Därför tror jag att det enda bästa är att man få den här knölen undersökt med ultraljud (mammografi får man inte göra under graviditeten) så man förhoppningsvis lugnar ner sig sedan när man vet att det inte är något farligt för det är ju ändå hela 11 veckor kvar tills bebisen kommer. Känns inte kul att gå i så många veckor och oroa sig ständigt.
Ska ju till läkaren på MVC på tisdag och då ska han undersöka knölen. Får se vad han säger då. Men den här oron och alla tankar som far runt i huvudet tar död på en!
Ingen som känner i sig som har varit med om samma sak?
Ännu mer pengar…
12 januari 2009 kl. 18:54 | Publicerat i Allmänt, Gravid med bebis nr 2 | 3 kommentarerTaggar: barnmorskan, blocket, glukosbelastning, läkare, linser, mvc, pengar, sälja, spel, tradera
Nu när man verkligen är pank (fick inga pengar alls i dec nämligen) så är det skönt med alla pengar man kan få in på ett eller annat sätt. Niklas vann splet NHL-09 till ps3 och eftersom inte vi har något ps3 nu så lade vi ut spelet på Tradera och där blev det sålt för 430 kr. Sedan köpte ju den där tjejen två av mina komvux böcker för 300 kr. Nu har vi lagt ut lite andra saker på både tradera och blocket. Idag var det en kille och hämtade våra (mina från början) urgamla fåtöljer och för dom fick vi 400 kr! Så nu kan jag nog köpa mina nya linser, behöver verkligen nya då jag har haft samma linser i säkert 9-10 månader 
Pratade med min barnmorska idag angående det skyddade inlägget längre ner. För er som har läst inlägget så sa hon att det inte finns så mycket att göra åt tyvärr, bara vila så mycket som möjligt var det bästa och med benen högt för att minska belastningen. Jag fick en tid till mvc läkaren nästa vecka så han kan undersöka mig och bekräfta att det är detta. Läkaren ska också kolla knölen på bröstet, lika bra sa hon och få ett andra utlåtande. Så nästa tisdag blir det fullt upp på förmiddagen för jag ska nämligen först på glukosbelastning i 2 timmar och sedan då till läkaren.
Imorgon kommer en kompis hit med sin son och hälsar på, kul med lite fikabesök
Läkarbesök på MVC
16 september 2008 kl. 10:37 | Publicerat i Gravid med bebis nr 2 | 3 kommentarerTaggar: antidepressiv medicin, ångest, blodsocker, blodvärde, citalopram, depression, graviditetsdiabetes, inskrivning, läkarbesök, mvc, prover, skala, SSRI, tabletter, urin
I fredags var jag på inskrivning hos barnmorskan. Maria som hon hette verkade vara bra och trevlig, lätt att prata med. Vi pratade lite om min förra graviditet med dottern och hur jag mår. Berättade att jag äter antidepressiva tabletter mot depression och ångest sedan en tid tillbaka och hon ville då boka in mig hos mvc läkaren Erik så fort som möjligt.
Var därför där idag och träffade läkaren. Har hört mycket bra om den här läkaren, många som säger att han är väldigt bra. Det var han också, men var lite jobbigt då han stammar. Man ville gärna hjälpa honom att få ur sig orden, men det gjorde jag ju såklart inte. Han gjorde ett litet test på mig för att se vart jag låg på skalan för depression och ångest, fick svara på en massa frågor och resultatet blev att jag har mycket ångest och lite depression. Precis så som jag känner mig!
Han ville att jag skulle fortsätta med en halv tablett om dagen, vilket är 10 mg. Mycket forskning har gjorts med medicinering under graviditeten med SSRI-tabletter och det visar att det inte alls är farligt för bebisen att ta detta. Det är mer farligt för bebisen om mamman mår dåligt psykiskt då detta påverkar bebisen väldigt negativt. Så det känns bra att få fortsätta med tabletterna ett tag till.
Var iväg och tog en massa prover igår och fick svar på dom redan idag. Att ta HIV test är alltid lika jobbigt tycker jag, även om jag vet innerst inne att det inte visar något eftersom jag inte har utsatt mig för den risken medvetet på 15 år. Men tankar som att man kanske har blivit smittad när man har varit och tagit prover och så dyker ändå upp vid såna här tillfällen. Men som tur var visade både HIV, Syfilis och Hepatit negativt. Blodvärdet låg på 118 och var inom en rimlig gräns, urinen visade inget tecken på äggvita, urinodlingen visade på lite bakterier (som vanligt) men som inte behövde behandlas och blodsockret låg på 7,2 vilket var lite för högt. Ska därför ta ett nytt blodsockerprov, men eftersom jag hade graviditetsdiabetes med dottern så är en glukosbelastning redan inbokad lite längre fram.
Känner på mig att en ny graviditetsdiabetes inte är långt undan, tyvärr. Ska även iväg och ta andra prover som sköldkörtelprover och så på läkarens begäran…blir mycket provtagning. Tur att man inte är spruträdd!
Vinkade till oss
04 september 2008 kl. 12:05 | Publicerat i Gravid med bebis nr 2 | 8 kommentarerTaggar: 24 mm, armar, bebis, foster, huvud, läkaren, mvc, rumpa, v.9+3, vul
Dottern var med oss till doktorn idag och hon var verkligen förväntansfull. Hon blev lite förvånad när jag drog av mig byxorna och lade mig i gynstolen, hon skrek och skrattade ”Men mamma, jag ser din rumpa!”
Allt gick jättebra i alla fall. Bebisen hade växt precis som den skulle och var nu 24 mm stor, nu kunde man se armarna, benen och huvudet röra på sig och det var lite häftigt faktiskt. Såg ut som den tom vinkade till oss 
Nu behöver vi inte komma dit på några fler kontroller utan nu ska jag ringa till MVC istället för en inskrivningstid. Känner mig så lycklig nu, när allt fortfarande såg bra ut. Hoppas det kommer fortsätta så!
V.9+3, 24 mm stort mellan huvud och rumpa (mellan kryssen) Huvudet ligger nedåt och man kan också se en arm högst upp
Lite skillnad från förra gången vi var där va?
Ett tickande hjärta
18 augusti 2008 kl. 16:37 | Publicerat i Gravid med bebis nr 2 | 10 kommentarerTaggar: 6+6, 7 mm, embryo, foster, hjärta, läkare, mvc, storlek, tickande, vul
Ja ni läste rätt! Allt såg bra ut på vul:et, vi fick se en liten bebis på 7 mm med ett tickande hjärta. Helt otroligt att ett hjärta slår på ett sånt litet embryo/foster. Bebisen verkar vara i rätt storlek också, men för säkerhets skull får vi komma tillbaka om två veckor igen för ett nytt vul för att se så att det växer som det ska. Ser det fortfarande bra ut då kan jag ringa till MVC för inskrivning. Läkaren, som är jättebra sa att vid 9 fall av 10 så brukar det gå bra när man har sett ett hjärta vid den här tiden. Så vi får väl börja försöka tro att det ska gå hela vägen nu!
Fick med oss en liten bild på den lilla, kanske inte säger er så mycket eftersom det inte syns så bra. Men där pilen är, där ligger i alla fall våran 7 millimeters knotte
Blogga med WordPress.com. | Tema: Pool av Borja Fernandez.
Inlägg och kommentarer feeds.
