En inblick i mitt liv

140 i hjärtslag

Var hungrig redan igår kväll när jag visste att jag inte fick äta någonting efter kl. 22, kände mig lite illamående också och började genast inbilla mig att jag var på väg att bli magsjuk. Men än så länge har det gått bra i alla fall. Imorse när jag vaknade var jag så himla törstig men fick ju inte dricka något. Så när jag kom till lab och fick dricka den där sockerlösningen så smakade det faktiskt ganska gott, i alla fall de första klunkarna. Sedan blev det jobbigt…Det första blodsockerprovet som togs låg på 4,7, så det var jättebra. Efter sockerlösningen var det bara att ligga och vänta, hade med mig en korsordstidning som jag låg och löste i. Tiden gick faktiskt ganska så fort, vilket var skönt. Sedan då 2 timmar efter intaget av sockerlösningen var det dags för ett nytt blodsockerprov och det var också bra. Så himla skönt att det inte visade någonting nu, har för mig provet låg på 7,8 så det var ju bra. När jag ändå var på lab så togs det andra prover på mig inför nästa veckas besök hos bm, bla HB och urinprov.

Efter belastningen åkte jag hem en snabbis för att få i mig en macka sedan var det dags för nästa ställe, läkaren på MVC. Där gick det också bra, han gjorde verkligen en grundlig undersökning. Han tog magmått, bltr och vi lyssnade tom på bebisens hjärtljud som idag låg på 140 (sist låg det på 146). Han hittade inte hjärtljuden först utan fick leta länge länge så då hann jag få en redig klump i halsen. Men han sa att ibland kan det vara jättesvårt att fånga upp hjärtljuden då bebisen kanske har lagt sig konstigt. Till slut när han väl hittade rätt så började bebisen sparka mot dopplern som bara den, kanske h*n sov och helt plötsligt blev väckt Blodtrycket låg på 102/60 och proverna som jag tog på lab hade han redan fått svaren på så dom fick jag också. De låg bra men jag hade visst +1 i äggvita vilket jag tydligen har haft förut utan att de har sagt något till mig. Därför vill de hålla koll på det så att det inte utvecklas till havandeskapsförgiftning. Men än så länge finns det inga sådana tecken på det eftersom bltr idag var mer lågt än högt. Vore ju inte kul att få det faktiskt….

Sedan då var det dags för koll på åderbråcken, vilket konstaterades att det inte var farligt. Bara obehagligt och smärtsamt. Inget man kan göra åt tyvärr. Slutligen var det undersökningen av brösten och det första han gjorde var att kolla på brösten om de var symmetriska vilket de inte är konstaterade han…jo tack jag vet mycket väl att det högra bröstet är större! Det är just i det högra bröstet som jag har knölen/förhårdnaden och han konstaterade också att jag är ganska så knölig i just det bröstet. Som vanligt fick jag höra att detta säkert inte är något farligt, han trodde absolut att det inte var det. Men han tyckte ändå att man skulle kolla upp det så han skulle skicka en remiss för ultraljud. Känns skönt att få det kollat, även om man innerst inne vet att det inte är något farligt.

Ja nu känner jag att luften har gått ur mig totalt, orkar knappt göra någonting. Niklas har åkt till jobbet och Filippa, hon får ju inte leka med någon idag egentligen eftersom det inte har gått 48 timmar än sedan sista kräkningen. Men svärfar kom in nyss (han är i garaget och grejar med jettan) och frågade om kusin Hampus fick komma in och leka, då han och hans mamma satt i bilen utanför. Att hans mamma inte bryr sig om att han kan bli smittad kan ju inte jag göra så mycket åt så han fick ju komma in.

Får se om jag kan göra någon nytta härhemma under tiden kusinerna leker….

Doppler kallas den grejen som de lyssnar på bebisen hjärtljud med!