Nu har första snön kommit, inte mycket men i alla fall såpass mycket så att det blir lite vitt på backen. Kan inte förstå att det redan är november, bara 4 veckor kvar till första advent. Redan nu har man fått börja planera för alla födelsedagar och julklappar. Första födelsedagen sker nästa vecka, då är det brorssonen Filip som blir 4 år. Ska åka iväg och köpa en piratdräkt till honom tänkte jag.

I tisdagskväll fick vi följa med och titta när Filippa hade sin sista gympalektion, hon var så duktig. Fick en godispåse samt ett diplom av lärarna efteråt. Det blir nog en fortsättning efter jul och jag tror säkert Filippa vill fortsätta gympa då!
 

Igår åkte vi med farmor in till stan så Filippa fick köpa sig en windstopper fleecejacka. Hon har tjatat om en sådan sedan Vilmer fick en för några månader sedan och farmor lovade att hon skulle få en sådan utav dom. Tyvärr fanns ju varken den rosa eller ljusblåa jackan kvar så det fick bli en röd istället, men det funkade lika bra det. Kommer kanske inte kunna ha jackan så mycket nu då det börjar bli kallare ute och då är det ju vinterjackan som gäller. Men jag tror att hon kommer kunna ha den till våren då den är ganska rymlig nu. Polarn och Pyret kläderna är ju lite större i storlekarna. Vilmer fick 7 månaders present också och det blev två bodys och två pyjamaser Eftersom snön börjar komma lite smått nu så måste vi åka in till stan igen och köpa vinterskor till Filippa för det har hon inte än!

Ringde till sjukvårdsupplysningen igår för att rådfråga lite om Vilmers förhöjda temp. I minst fem dagar har ju tempen legat mellan 37,7-38,0. De sa att det var feber och tyckte att jag skulle ringa till vårdcentralen så det gjorde jag. Fick en tid redan på em för att träffa en läkare. Läkaren undersökte Vilmer både här och där och kunde konstatera att han inte hade något som han behövde antibiotika för. Så troligtvis har han virus kvar i kroppen efter förkylningen för några veckor sedan. Läkaren tog tempen på honom och den visade 37,0, då i örat så han sa att om man lägger till lite så blir det ju 37,5. Det stämde nog ganska bra för imorse när jag tog tempen var den nere i 37,3 så febern har väl försvunnit nu, får vi hoppas.

Idag vaknade jag med ett dubbelt så stort högerbröst, det värkte och var knöligt. Vet inte varför det helt plötsligt var det, har ju ammat som vanligt under natten på det bröstet. Det är fortfarande knöligt och gör ont i det, känner mig lite hängig också så jag funderar på om det är någon form av mjölkstockning? Får väl se vad som händer….Annars är det precis som vanligt med mig. Hade väldigt ont i huvudet igår så jag fick ta alvedon. Tycker att jag har fått tagit lite väl mycket värktabletter ett tag nu mot huvudvärken. Får hoppas det lugnar ner sig lite snart.

Japp, artikeln i Sofis Mode är ute så nu finns det ingen återvändo! Var så nervös för hur bilderna och allt skulle bli, men jag är faktiskt riktigt nöjd med hur det blev så nu kan jag pusta ut lite. Är däremot väldigt knepigt att vara med i tidningen sådär och lämna ut sig totalt, men det är ju så det är och har varit så det finns inget att skämmas över. Sofis Mode valde tydligen att ha flest bilder med där jag sitter med mina barn. Inte mig emot faktiskt, men Filippa var väl inte direkt förberedd till att vara med i tidningen. Hon kom hem och grät för hon hade ramlat och hade stor fläck på byxorna.

vad trött jag är!! Vilmer har verkligen bökat inatt, det började redan någon timma efter att han lagt sig. Sedan höll det på så en gång i timmen, ibland gick det bara 20 min innan han började igen. Jag fick lägga honom på sidan och buffa i rumpan en hundra gånger. Han ammade två gånger under natten bara och det verkade funka att endast köra med buffningen för jag tror faktiskt inte att han var hungrig. När vi närmade oss morgon så lade jag över honom i vår säng bredvid mig, blir ju jobbigt och kallt och springa upp och stå där vid spjälsängen. Jag tycker att det hjälpte när han fick ligga hos mig, jag låg och höll honom i handen och så fort jag hörde honom var jag där och buffade honom i rumpan.

Igår tankade jag honom med mat så gott jag kunde och jag tycker han åt ganska bra faktiskt emot vad han annars brukar göra, men ändå bökar han på natten så man håller på och kreverar:

7: Amning
8: 180 ml välling
8.30: Sova+Amning
11.30: 3/4 liten burkmat+amning+40 ml ersättning
13.15: Sova+Amning
15.30: Amning+180 ml ersättning
19: 3/4 grötportion med fruktpuré
20: 200 ml välling+amning
22.30: Amning
1.30: Amning
4.30: Amning

Jag har ännu mer ont i skallen idag, men det beror väl också på natten kan jag tänka mig så nu ska jag passa på och vila en halvtimma innan Vilmer vaknar igen!

Skrev ett inlägg på ett forum om Vilmers nätter och bad om råd, skrev upp på ett ungefär hur dagarna ser ut med sömn och mat. Fick en del svar och de flesta tyckte jag skulle försöka få i honom mer mat under dagen för att slippa amningarna på nätterna. Men hur sjutton ska man få i någon mat som inte vill ha? Sedan fick jag ett mail från en tjej som skrev om en metod som Anna Wahlgren gett ut…vet att hon fått mycket kritik för sina metoder, men vissa metoder tål att tänkas på. Men är det någon som har provat på detta? Känner ju att man nu efter så lång tid försöker man med det mesta!

 Här är mailet jag fick:

Hej!

såg ditt inlägg om 7-månaders som sover dåligt. Min första tanke är att det kanske är dags att införa lite mer och stadigare mat?

Min andra tanke är att du kanske skulle vara betjänt av Standardmodellen – en Anna Wahlgrenmetod – som jag själv använt och är mycket nöjd med.

Standardmodellen går ut på att man tillgodoser barnets behov av mat, lagom med sömn, aktiviteter osv under dagen, så slipper man göra det på natten. Det bygger på en fast rutin där man matar barnet på bestämda tider och låter barnet sova på bestämda tider. För varje ålder finns också angivet hur många timmars sömn per dygn barnet behöver.

Modellen är Äta, Aktivitet, Sova (istället för Äta, Sova, Aktivitet). Det betyder att barnet är utvilat när det får mat, och därför äter bättre. När barnet äter bättre har det mer energi att göra saker. Och när det har haft ork att vara aktiva sover de bättre. Förstår du vad jag menar?

Man gör alltså ett schema som utgår från det lilla barnets behov av mat och sömn. En 4-månaders behöver ca 15,5 timmars sömn per dygn. Om man vill ha 12 timmars natt återstår alltså 3,5 timmar att fördela på dagtid. En 4-månaders behöver förmodligen också sova 3 gånger under dagen, och naturliga sömnpass är 20 minuter, 45 minuter, 1,5 timmar och 2 timmar.

När det gäller maten lägger man också in i schemat 4 ordentliga måltider samt ett kvällsmål. I ditt fall skulle jag också lägga in ett nattmål. Men det är FÖRÄLDERN som bestämmer när barnet skall äta. På så vis slipper man det där snutt-ätandet som gör att barnet aldrig är riktigt hungrigt, och inte heller blir riktigt mätt.

Det var själva modellen, sömnen och maten. Man gör alltså ett schema som – i ditt fall – sträcker sig från tex 7 på morgonen till 19 på kvällen. I det schemat skall ingå 3 sömnpass om sammanlagt 3,5 timmars sömn (tex ett pass på 45 minuter på förmiddagen, ett pass på 2 timmar mitt på dagen och ett pass på 45 minuter på eftermiddagen). Där skall också få plats 4 ordentliga måltider samt ett kvällsmål. Bestäm också en tidpunkt på natten när barnet skall få sitt nattmål.

Ett exempel på ett sådant schema kan se ut såhär:

07.00 Mat, umgänge, mat, passiv social delaktighet
08.45 Sova 45 min
09.30 Mat (kl 11), Social delaktighet, umgänge
11.30 Sova 2 tim
13.30 Mat, Social delaktighet, umgänge
15.30 Sova 45 min
16.15 Mat, umgänge (Nattslurk 18.30)
19.00 Godnatt!
04.00 Nattmål

När man bestämmer sig för ett schema är det viktigt att komma ihåg att det tar ca 3-4 dagar innan barnet fattat galoppen, och sedan kanske ytterligare en vecka innan det sitter ”i kroppen”. Så man får ha lite tålamod, och man får ha tänkt igenom sitt schema rätt noga innan man kör igång. För när man väl kör igång, då gäller det att man INTE tvekar, barnet kommer ju märka att något är annorlunda och då får man möta det med övertygelse. Och man behöver följa schemat slaviskt under en period, och undvika situationer som kan ställa till det (typ resa bort, gå på stan och hoppas att hon somnar i vagnen osv). Men efter ett tag, när det satt sig, då är det hur smidigt som helst. Rutinen kan man ju ta med sig vart man än ska.

Vår son kan praktiskt taget somna vart som helst, bara det är på rätt tid. Han behöver inget särskilt ställe, någon särskild snutte, eller ens att det är någon särskild som nattar honom, bara tiden och rutinen (vi buffar och säger en ramsa, men vem som helst kan lära sig ramsan och vem som helst kan lära sig buffa) stämmer.

I standardmodellen ingår också en mängd olika redskap för att möta lite svåra situationer, typ ”men vad gör man om barnet vaknar innan det ska” och sånt.

Om detta verkar vara något för dig bollar jag gärna idéer och schemaförslag.

Skickade ett mail till henne och fick tillbaka detta:

Min skrutt åt också dåligt tills jag började med nya rutiner. Jag tror att det ena ger det andra så att säga, maten påverkar ju sömnen (man sover bättre på en mätt mage) och när man r utvilad och pigg har man mer energi att äta.

Gör såhär: Fundera över ett schema som innehåller 14 timmars sömn för honom, uppdelat på ett nattpass och 3 dagpass. Tex ett förmiddagspass på 45, ett mitt på dagen på 1,5 timmar och ett på eftermiddagen på 45 minuter. Förlägg sovpassen så att han är vaken 3 timmar sammanhängande innan han ska sova för natten.

I schemat ska du också få in 4 måltider och en kvällsslurk. Låt det gå 3-4 timmar mellan målen (utom sista kvällsslurken som kan komma tidigare).

Eftersom han är van att äta på natten, så kan du en tid ha kvar 1 nattmål för att sedan successivt ta bort dem. Bestäm tid för det nattmålet (vanlig tid är klockan 4, många barn vaknar då).

För att detta ska fungera så behöver du en strategi för att hantera både nattning och eventuella uppvak, som INTE innebär att amma till sömns. Jag återkommer om detta så kan du fundera vidare över ett schema som passar er. Tänk på att ett sådant måste vara noga noga genomtänkt, för det ändrar du inte på sedan (jo, när han växer och blir större och får ett minskat sömnbehov), men det måste få lov att sätta sig. Ge det MINST 10 dagar, och håll benhårt på det. Han har ju en storasyster också, och hennes eventuella dagistider eller aktiviteter måste ju tas hänsyn till, så att det inte krockar menar jag.

Schemat vi nu har kommit fram till är detta:

Om du vill att han ska äta mer av vanlig mat, får du nog låta bli att ”nöd-amma” eller vad man ska kalla det. Bestäm fyra mål mat om dagen då både vanlig mat och amning skall få plats samt ett kvällsmål. Då ger du mat först, och ammar efteråt. Och det kommer ge sig med den vanliga maten, det är jag övertygad om!

7.00 Amma och ge gröt direkt efteråt. Morgontvätt.

9-9.45 Sova 45 minuter

10.00 Lunch: Smakportion av mat + amma direkt efteråt.

12-13.30 Sova 1,5

13.30 Mellanmål: Gröt + amma direkt efteråt

16.15-17.00 Sova 45 minuter

17.00: Middag: smakportion av mat + amma direkt efteråt

19.30: Välling + amma direkt efteråt
20.00 Godnatt.

Här är det otroligt segt. Beror väl mycket på vädret och min huvudvärk. Igår em var Vilmer otroligt gnällig, sov inte så länge på em så jag tänkte att det kanske berodde på det. Men på kvällen så tyckte jag han var lite varm så jag tog tempen, den låg på 37,9. Vet inte, men är inte det lite förhöjd temp? Vet ju inte riktigt vad han har annars i temp. Tog tempen imorse också och då låg den på 37,7. Han är lite gnällig, men annars pigg och glad som vanligt. Han är lite hes har jag märkt, kanske börjar bli snorig igen? Jag har tänkt på att han väldigt väldigt ofta blir rosslig när han äter (fast mat tex gröt) Undrar vad det beror på? Ammar han eller äter från flaskan sätter han nästan alltid lite i halsen 1-2 ggr under tiden han äter. Är väl lika bra att ta upp det med läkaren nästa vecka när vi ska dit. Knölarna bak i nacken är fortfarande kvar och jag tycker att de har blivit större? Men kanske beror det på att han har varit förkyld nu? Ja många frågor minsann!

Imorse kom Niklas in med Filippa till våran säng, hon grät gumman. Niklas sa att hon hade drömt mardrömmar och hon ville inte att pappa skulle åka till jobbet. När hon kröp ner bredvid mig kurade hon ihop sig och tog min hand och ville inte släppa den i första taget. Samtidigt höll Vilmer på och bökade så jag var illa tvungen att gå upp ibland och varje gång jag lade mig i sängen kom hon och letade efter min hand. När vi steg upp imorse frågade jag henne vad hon drömde, hon ville inte säga först men sedan sa hon att det var om monster. Jag frågade vad monstren gjorde, men det ville hon inte prata om sa hon så det behövde hon inte. Kanske hon berättar en annan dag. Kan tänka mig att det har blivit lite Halloween prat nu under helgen och det har ju varit några utklädda barn här och knackat på dörren. Hon gillar inte att se folk utklädda, när vi var till affären skulle hon betala sitt godis själv men när vi väl kom till kassan och kassörskan var lite lite utklädd så vågade hon inte. För övrigt så har ju Filippa blivit väldigt tuff och framåt, men detta är något som fortfarande sitter i. Rädd för maskerader, spöken och annat ”farligt” i filmer.

…lite lite i alla fall. Om man fick välja bort allt det onda jag hade när jag var gravid skulle jag mer än gärna vilja ha den här magen igen!

Vecka 37 med lilla solstrålen

Natten har varit jobbig, Vilmer har vaknat en gång i timmen….igen. Hade några nätter som var bra, men så går han tillbaka till de här jobbiga nätterna igen. Varför? Har han ont? Är han hungrig? Bara vill ha närhet? Nattskräck? Så många frågor så få svar….Klockan 7 imorse tyckte Vilmer att det var dags för mamma att gå upp, men jag hade grymt ont i huvudet så jag väckte Niklas och frågade om han kunde gå upp med honom (kors i taket…det är nog första gången jag tar mod till mig att väcka honom och fråga det) Tänkte att jag kunde få sova några timmar till för Filippa skulle iväg på skridskoskolan till klockan 10 med farfar och Niklas skulle iväg och hjälpa sin kusin att flytta så jag kände att jag var tvungen att få 2 timmars sammanhängande sömn innan jag steg upp. Sitter fortfarande med världens huvudvärk, men det är dock bättre nu än imorse!

Det här med Vilmers mat, vi tragglar och tragglar. Men kanske det börjar bli lite bättre. Jag har släppt lite på stressen faktiskt, han börjar äta när han är redo helt enkelt. Det enda jag kan göra är att erbjuda honom varje dag. Det som gjorde att jag känner mig lugnare är att jag läste att rekomendationerna är ju nu att helamma till 6 månader och sedan introducera maten lite succesivt. Vilmer blev igår 7 månader så han är ju inte så gammal än, jag tror han äter ganska normalt jämfört med andra barn i samma ålder. Läste på en tjejs blogg häromdagen, hon har en liten kille som är född en vecka efter Vilmer. Vi började väl med smakportioner ungefär samtidigt och hon har skrivit flera gånger att hennes son älskar mat och att det går så bra med det mesta. Men så skrev hon upp vad han äter på en dag på ett ungefär och det var inte så mycket som jag trodde faktiskt. Den enda skillnaden är väl att han äter lite mer burkmat än vad Vilmer gör också äter han gröt två gånger. Gröt skulle nog Vilmer också kunna äta två gånger, men så länge han inte äter värst mycket burkmat så tänkte jag vänta, hellre att han äter vanlig mat än gröt tycker jag.

Vällingen har gått superbra nu i flera dagar. Förut åt Vilmer Nestles Godnatt Mild Havre välling, men helt plötsligt så vägrade han den så jag köpte hem lite andra vällingsmaker. Den som vi har testat är Sempers Mild Havre välling, fast på Tetra och den verkar funka mycket bättre. 200 ml varje gång har han druckit. Tänkte prova med den hela helgen och funkar det bra så köper vi en förpackning och hoppas på att pulvervällingen smakar lika bra som tetran. Ska tydligen vara lite skillnad har jag hört. Igårkväll åt han förutom välling till natten också en hel portion gröt. Första gången som han äter så mycket gröt, visserligen fick Niklas trixa och lura honom lite med fruktpuré emellanåt

Idag ska vi iväg på 35 års kalas hos Thérese och det kommer nog en hel del folk skulle jag tro. Ska bli intressant och se hur Vilmer reagerar på allt folk. Malin, du undrade om han är blyg och gillar att vara i andras famnar. Både jag och nej får jag svara där. Oftast går det faktiskt bra att vara i andras famnar, vilket är superskönt då Filippa INTE var sådan när hon var liten. Det jag har märkt är att han kan bli lite blyg när det är mycket folk runtomkring honom som han inte känner igen, då vill han gärna vara i famnen (med ryggen utåt och ansiktet inåt) och kunna gömma ansiktet i bröstet eller axeln på mig när han vill…hihi.

Igår var det två kompisar här till Filippa hela dagen, även om det var fint ute skulle de vara inne och leka. Tokiga de är!  Runt 17 skickade jag hem Filippa och Alicia hem till Alicia, för kl.18 skulle de på gympa och det var kompisens föräldrar som skulle köra dom. Efter gympan fick Filippa följa med dom hem för jag var på Ljusparty hos Marie. Har väldigt dåligt med pengar så jag fick avstå från att köpa, men kul att få komma iväg lite och dessutom få god fika! Vilmer var med och han var snäll som vanligt, dock var det lite svårt att fika med honom i knä för han ville inte ligga på golvet en stund utan skulle vara i mammas famn hela tiden. Han fick en maraccas av Maries son Ozzy och den blev genast en favorit

När partyt var över åkte jag förbi och hämtade Filippa och sedan åkte vi hem, duschade av Filippa. Satte på Vilmer pyjamasen och försökte sedan ge honom välling vilket han nu i flera dagar inte vill ha alls. Vet inte varför han helt plötsligt är helt anti mot den, har ju förut fått i  honom runt 100-160 ml i alla fall. Men häromkvällen spydde han ganska rejält efter att ha druckit välling så han kanske har fått avsmak nu? Funderar på att köpa ny välling och se om det funkar, det finns ju i små tetraförpackningar nu och det är himla bra så slipper man slösa stora paket om det är så att han inte gillar det ändå.

Alltid lika glad min lilla solstråle!

Istället för att äta vällingen låg han och skrattade åt storayster som busade med honom, han är så skön när han skrattar sådär

Filippa köpte en omonterad stämpel i lördags när vi var på scrappingmässan, hon har tjatat sedan dess att hon vill stämpla men eftersom den var omonterad var jag tvungen att hjälpa henne lite. Inte förrän idag kände jag att jag hade tid att ta fram min scrappinglåda.  När Niklas hade åkt till jobbet fick Vilmer sitta med vid bordet och titta på oss tjejer när vi satt och pysslade. Eftersom Filippa ville göra kort passade jag på att scrappa ett kort också. Det blev ett grattiskort till Therese som fyllt 35 år och dit ska vi till helgen för att fira födelsedagsbarnet. Även Filippa gjorde sitt kort till Therese så hon får två

Här färglägger hon stämpeln, hon är bättre än mig på att hålla sig innanför linjerna...

Grattiskortet, blev ganska enkelt men kände att jag inte riktigt hade ro och tid när jag hade båda barnen hos mig. Gillar när det ser lite gammalt och slitet ut!

Filippa trivs verkligen med att sitta och pyssla, hon skulle kunna göra det hela dagarna faktiskt. Hon är kreativ och hittar alltid på en massa egna pyssel att utföra, hon gillar även att rita och skriva. Ibland sitter hon och skriver hela A4 papper med bara ord och namn

Den här teckningen gjorde hon för inte så länge sedan till mig, Niklas och Vilmer. Hon är för söt och duktig på att skriva, hon lyssnar på bokstäverna i ordet också skriver hon säger hon. Alfabetet kan hon helt och hållet utantill, men fortfarande har hon lite svårare med de små boktstäverna. Hon kan läsa små bokstäver men skriva dom är svårare.

Det är så kul att sitta och scrappa, men jag får så grymt ont efteråt så jag vet ärligt talat inte om det är värt det. Värker i rygg, axlar, nacke, huvud, armar, händer. Men även i benen och föttern värker det efteråt, konstigt nog. Det känns nästan som att jag har varit ute och gått en hel dag.

Nu är det dags för sängen och hoppas man får sova lite i alla fall!

Det finns vissa saker som man inte förstår sig på, varför vissa saker händer. Kan ta några exempel. Min storebror fick en son för snart 4 år sedan med Downs Syndrom. De har sedan han var liten hållt på med språkträning som styrs av en kvinna som heter Irené, professor i Specialpedagogik och forskare. Hon har sedan början av 1980-talets arbetat med handledning till föräldrar och personal i språkträning kring enskilda barn. Allt eftersom har Karlstadmodellen vuxit fram. Hon har i alla dessa år arbetat mycket med Downs Syndrom. I slutet av februari 2005 fick hon ett barnbarn, inte vilket barnbarn som helst. Utan ett barnbarn med en kromosom för mycket, hon blev alltså farmor till en liten flicka med Downs Syndrom! Vad var det som gjorde att just hon fick ett barnbarn med Down? Vad var det som gjorde att den lilla flickan fick just en farmor som alltid har forskat kring detta?

Om vi fortsätter med Downs Syndrom, min storebror har en kusin som fick barn några veckor innan sonen med DS föddes. Otroligt nog fick även kusinen ett barn med Downs! Två kusiner som får barn med DS med bara några veckors mellanrum….

Nu till en annan händelse som jag inte riktigt förstår mig på. Min kusins farbrors (kusinens pappas bror) fru gick bort plötsligt för bara några veckor sedan. Minns inte om det var hjärtinfarkt eller hjärnblödning. Kvinnans ena bror med familj kom från Finland för att närvara på systerns begravning som hölls förra veckan. Under den sista delen av akten under begravningen insjuknar helt plötsligt brodern. Han hamnar på sjukhuset, men hans liv gick inte att rädda. Han avlider vad de tror i hjärtinfarkt eller lunginflammtion. Är inte detta otroligt?  Man har ju hört om äldre par som levt ihop länge som dör ganska nära inpå varandra, men de här var ju syskon och endast runt 60 år gamla. Nu blir det ju en ny begravning i Finland….

Det finns massor av såna här saker som man verkligen inte förstår sig på, är det ödet?