En inblick i mitt liv

Filippa och Vilmer är som dag & natt.

Filippa som bebis:
Hon var en riktig knäbebis, skulle vara i famnen precis hela tiden. Kunde inte ligga länge på golvet förrän hon skulle upp. Hon ammade inte länge vid varje tillfälle, skönt på nätterna. Vaknade oftast 1-2 ggr på nätterna för mat, men somnade om direkt. Hon behövde ha både napp och snutte när hon sov. Hade svårt för höga ljud, då blev hon rädd. Var blyg och rädd även för andra människor, kunde räcka med att någon tittade på henne så började hon gråta. Till och med mormor, morfar, farmor och farfar. Mamma och pappa var de enda som fick bära henne, hon klamrade sig fast hos oss. Det var inga problem alls med maten, åt det mesta (förutom grönsaker som hon sorterade i munnen och spottade ut ) Vid 8 månader åt hon två burkmat per dag, gröt och välling plus ammade. Satt själv vid 5 mån, gick runt i gåstolen vid 5-6 mån.

Var ”tidig” med mycket, hennes utveckling såg ut såhär:

Satt med stöd: 2,5 månad
Satt utan stöd: 4,5 månad
Vände till rygg: 3 mån+4 veckor
Skrattade högt: 3 mån+4 dagar
Klappade händerna: Nästan 8 mån
Började krypa: 8 mån
Ställde sig upp med hjälp av tex soffan: 7 mån
Stod själv: 8,5 mån
Gick med stöd: 6,5 mån
Började klättra: 6,5 mån
De första små stegen: 8,5 mån
Bärjade sedan gå vid: 10,5 mån
När man frågade var lampan, mamma eller pappa var och tittade ditåt: 6-7 mån
Sa Mamma: 10,5 mån
Sa Pappa: 12 mån
De första orden: Nej, tack hej, mamma, pappa, dä, määä vid 10-12 mån
Första tanden: 7,5 mån
Slutade med blöja: På natten 2 år+1 mån, på dagen 2 år+2 mån

Sitter vid nästan 5 månaders ålder

Vilmer som bebis (vid skrivandets stund är han 7 mån+1 vecka)
Oftast inte rädd för något eller någon, visst ibland kan han bli lite gnällig om han är i en annan famn. Speciellt om han inte träffat personen så mycket. Är alltid glad, så fort man tittar på honom skrattar han. Ler också mot andra väldigt lätt då de pratar med honom. Jättenyfiken på allt och alla och har varit sedan vi kom hem från BB. Är jättekittlig överallt. Tycker helst inte om att ligga på mage eller ens på golvet, ska stå upp eller ta på saker. Har inte ro att sitta i famnen, måste ju försöka ta på allt. Sover väldigt oroligt på nätterna, ammar kanske 3-4 ggr per natt. Har svårt för att somna om själv, antingen är det bara amning eller buffning på rumpan som hjälper då. Tar ingen napp och har ingen snutte. Är inte ett dugg intresserad av mat. Gröt och välling är det som funkar bäst efter amning. Men man får knappt i honom en portion gröt. Mat kanske någon tesked och välling ca 160 ml på morgonen och 200 ml på kvällen. Ligger max 5 min och ammar, sedan ska han upp och se sig omkring. Först nu för några veckor sedan vid nästan 7 mån började han ta sig fram i gåstolen. Är inte ens i närheten av att sätta sig upp från liggande eller ställa sig i krypställning än. Men nu äntligen vid nästan 7,5 mån sitter han ganska länge helt utan stöd, den här lilla killen verkar ta lite längre tid på sig än storasyster. Han är lite längre och väger ett halv till ett kilo mindre än sin storasyster också, verkligen lång och smal. Filippa var ganska lång och tjock :-D

Satt med stöd: 4 månader
Satt utan stöd: 7 mån+1 vecka
Vände till rygg: 4 mån+1 vecka
Skrattade högt: 4 mån+6 dagar
Klappade händerna: Inte gjort än
Började krypa: Inte än
Ställde mig upp med hjälp av tex soffan: Inte än
Stod själv: Inte än
Gick med stöd: 7 mån
Började klättra: Inte än
De första små stegen: Inte än
Bärjade sedan gå vid: Inte än
När man frågade var lampan, mamma eller pappa var och tittade ditåt: Inte än, men börjar lite smått förstå
Sa Mamma: Inte än
Sa Pappa: Inte än
De första orden: Inte än
Första  tanden: Inte än
Slutade med blöja: Inte än

Idag 9 nov-09, satt han jättelänge i flera omgångar!

Se, håret mitt på huvudet växer som bara den. Har kommit väldigt mycket de senaste veckorna, bara håret på sidorna kan komma tillbaka också så han kan få en lite bättre frisyr

Här är det otroligt segt. Beror väl mycket på vädret och min huvudvärk. Igår em var Vilmer otroligt gnällig, sov inte så länge på em så jag tänkte att det kanske berodde på det. Men på kvällen så tyckte jag han var lite varm så jag tog tempen, den låg på 37,9. Vet inte, men är inte det lite förhöjd temp? Vet ju inte riktigt vad han har annars i temp. Tog tempen imorse också och då låg den på 37,7. Han är lite gnällig, men annars pigg och glad som vanligt. Han är lite hes har jag märkt, kanske börjar bli snorig igen? Jag har tänkt på att han väldigt väldigt ofta blir rosslig när han äter (fast mat tex gröt) Undrar vad det beror på? Ammar han eller äter från flaskan sätter han nästan alltid lite i halsen 1-2 ggr under tiden han äter. Är väl lika bra att ta upp det med läkaren nästa vecka när vi ska dit. Knölarna bak i nacken är fortfarande kvar och jag tycker att de har blivit större? Men kanske beror det på att han har varit förkyld nu? Ja många frågor minsann!

Imorse kom Niklas in med Filippa till våran säng, hon grät gumman. Niklas sa att hon hade drömt mardrömmar och hon ville inte att pappa skulle åka till jobbet. När hon kröp ner bredvid mig kurade hon ihop sig och tog min hand och ville inte släppa den i första taget. Samtidigt höll Vilmer på och bökade så jag var illa tvungen att gå upp ibland och varje gång jag lade mig i sängen kom hon och letade efter min hand. När vi steg upp imorse frågade jag henne vad hon drömde, hon ville inte säga först men sedan sa hon att det var om monster. Jag frågade vad monstren gjorde, men det ville hon inte prata om sa hon så det behövde hon inte. Kanske hon berättar en annan dag. Kan tänka mig att det har blivit lite Halloween prat nu under helgen och det har ju varit några utklädda barn här och knackat på dörren. Hon gillar inte att se folk utklädda, när vi var till affären skulle hon betala sitt godis själv men när vi väl kom till kassan och kassörskan var lite lite utklädd så vågade hon inte. För övrigt så har ju Filippa blivit väldigt tuff och framåt, men detta är något som fortfarande sitter i. Rädd för maskerader, spöken och annat ”farligt” i filmer.

Det här med Vilmers mat, vi tragglar och tragglar. Men kanske det börjar bli lite bättre. Jag har släppt lite på stressen faktiskt, han börjar äta när han är redo helt enkelt. Det enda jag kan göra är att erbjuda honom varje dag. Det som gjorde att jag känner mig lugnare är att jag läste att rekomendationerna är ju nu att helamma till 6 månader och sedan introducera maten lite succesivt. Vilmer blev igår 7 månader så han är ju inte så gammal än, jag tror han äter ganska normalt jämfört med andra barn i samma ålder. Läste på en tjejs blogg häromdagen, hon har en liten kille som är född en vecka efter Vilmer. Vi började väl med smakportioner ungefär samtidigt och hon har skrivit flera gånger att hennes son älskar mat och att det går så bra med det mesta. Men så skrev hon upp vad han äter på en dag på ett ungefär och det var inte så mycket som jag trodde faktiskt. Den enda skillnaden är väl att han äter lite mer burkmat än vad Vilmer gör också äter han gröt två gånger. Gröt skulle nog Vilmer också kunna äta två gånger, men så länge han inte äter värst mycket burkmat så tänkte jag vänta, hellre att han äter vanlig mat än gröt tycker jag.

Vällingen har gått superbra nu i flera dagar. Förut åt Vilmer Nestles Godnatt Mild Havre välling, men helt plötsligt så vägrade han den så jag köpte hem lite andra vällingsmaker. Den som vi har testat är Sempers Mild Havre välling, fast på Tetra och den verkar funka mycket bättre. 200 ml varje gång har han druckit. Tänkte prova med den hela helgen och funkar det bra så köper vi en förpackning och hoppas på att pulvervällingen smakar lika bra som tetran. Ska tydligen vara lite skillnad har jag hört. Igårkväll åt han förutom välling till natten också en hel portion gröt. Första gången som han äter så mycket gröt, visserligen fick Niklas trixa och lura honom lite med fruktpuré emellanåt

Idag ska vi iväg på 35 års kalas hos Thérese och det kommer nog en hel del folk skulle jag tro. Ska bli intressant och se hur Vilmer reagerar på allt folk. Malin, du undrade om han är blyg och gillar att vara i andras famnar. Både jag och nej får jag svara där. Oftast går det faktiskt bra att vara i andras famnar, vilket är superskönt då Filippa INTE var sådan när hon var liten. Det jag har märkt är att han kan bli lite blyg när det är mycket folk runtomkring honom som han inte känner igen, då vill han gärna vara i famnen (med ryggen utåt och ansiktet inåt) och kunna gömma ansiktet i bröstet eller axeln på mig när han vill…hihi.