Saknar…
01 november 2009 at 11:12 | In Allmänt, Sonen Vilmer, Värk, framtid, skola och känsligt | 1 CommentTags: gravid, huvudvärk, jobbigt, nätter, ont, saknar, v.37
…lite lite i alla fall. Om man fick välja bort allt det onda jag hade när jag var gravid skulle jag mer än gärna vilja ha den här magen igen! 
Vecka 37 med lilla solstrålen
Natten har varit jobbig, Vilmer har vaknat en gång i timmen….igen. Hade några nätter som var bra, men så går han tillbaka till de här jobbiga nätterna igen. Varför? Har han ont? Är han hungrig? Bara vill ha närhet? Nattskräck? Så många frågor så få svar….Klockan 7 imorse tyckte Vilmer att det var dags för mamma att gå upp, men jag hade grymt ont i huvudet så jag väckte Niklas och frågade om han kunde gå upp med honom (kors i taket…det är nog första gången jag tar mod till mig att väcka honom och fråga det) Tänkte att jag kunde få sova några timmar till för Filippa skulle iväg på skridskoskolan till klockan 10 med farfar och Niklas skulle iväg och hjälpa sin kusin att flytta så jag kände att jag var tvungen att få 2 timmars sammanhängande sömn innan jag steg upp. Sitter fortfarande med världens huvudvärk, men det är dock bättre nu än imorse!
Party
28 oktober 2009 at 11:03 | In Allmänt, Sonen Vilmer | 6 CommentsTags: ljusparty, maraccas, party, skrattar, solstråle, välling, youtube
Igår var det två kompisar här till Filippa hela dagen, även om det var fint ute skulle de vara inne och leka. Tokiga de är! Runt 17 skickade jag hem Filippa och Alicia hem till Alicia, för kl.18 skulle de på gympa och det var kompisens föräldrar som skulle köra dom. Efter gympan fick Filippa följa med dom hem för jag var på Ljusparty hos Marie. Har väldigt dåligt med pengar så jag fick avstå från att köpa, men kul att få komma iväg lite och dessutom få god fika! Vilmer var med och han var snäll som vanligt, dock var det lite svårt att fika med honom i knä för han ville inte ligga på golvet en stund utan skulle vara i mammas famn hela tiden. Han fick en maraccas av Maries son Ozzy och den blev genast en favorit
När partyt var över åkte jag förbi och hämtade Filippa och sedan åkte vi hem, duschade av Filippa. Satte på Vilmer pyjamasen och försökte sedan ge honom välling vilket han nu i flera dagar inte vill ha alls. Vet inte varför han helt plötsligt är helt anti mot den, har ju förut fått i honom runt 100-160 ml i alla fall. Men häromkvällen spydde han ganska rejält efter att ha druckit välling så han kanske har fått avsmak nu? Funderar på att köpa ny välling och se om det funkar, det finns ju i små tetraförpackningar nu och det är himla bra så slipper man slösa stora paket om det är så att han inte gillar det ändå.
Alltid lika glad min lilla solstråle!
Istället för att äta vällingen låg han och skrattade åt storayster som busade med honom, han är så skön när han skrattar sådär 
Ödet eller vad?
26 oktober 2009 at 12:35 | In Allmänt | 3 CommentsTags: ödet, downs syndrom, sjukdom
Det finns vissa saker som man inte förstår sig på, varför vissa saker händer. Kan ta några exempel. Min storebror fick en son för snart 4 år sedan med Downs Syndrom. De har sedan han var liten hållt på med språkträning som styrs av en kvinna som heter Irené, professor i Specialpedagogik och forskare. Hon har sedan början av 1980-talets arbetat med handledning till föräldrar och personal i språkträning kring enskilda barn. Allt eftersom har Karlstadmodellen vuxit fram. Hon har i alla dessa år arbetat mycket med Downs Syndrom. I slutet av februari 2005 fick hon ett barnbarn, inte vilket barnbarn som helst. Utan ett barnbarn med en kromosom för mycket, hon blev alltså farmor till en liten flicka med Downs Syndrom! Vad var det som gjorde att just hon fick ett barnbarn med Down? Vad var det som gjorde att den lilla flickan fick just en farmor som alltid har forskat kring detta?
Om vi fortsätter med Downs Syndrom, min storebror har en kusin som fick barn några veckor innan sonen med DS föddes. Otroligt nog fick även kusinen ett barn med Downs! Två kusiner som får barn med DS med bara några veckors mellanrum….
Nu till en annan händelse som jag inte riktigt förstår mig på. Min kusins farbrors (kusinens pappas bror) fru gick bort plötsligt för bara några veckor sedan. Minns inte om det var hjärtinfarkt eller hjärnblödning. Kvinnans ena bror med familj kom från Finland för att närvara på systerns begravning som hölls förra veckan. Under den sista delen av akten under begravningen insjuknar helt plötsligt brodern. Han hamnar på sjukhuset, men hans liv gick inte att rädda. Han avlider vad de tror i hjärtinfarkt eller lunginflammtion. Är inte detta otroligt? Man har ju hört om äldre par som levt ihop länge som dör ganska nära inpå varandra, men de här var ju syskon och endast runt 60 år gamla. Nu blir det ju en ny begravning i Finland….
Det finns massor av såna här saker som man verkligen inte förstår sig på, är det ödet?
Full rulle
25 oktober 2009 at 23:42 | In Allmänt, Dottern Filippa | 1 CommentHelgerna brukar gå himla fort, men den här helgen har bara flugit förbi. I fredags åkte vi runt till en del som har beställt kläder från New Body av Filippa, det blev några stycken så det tog lite tid. De sista vi åkte till var Niklas mormor och morfar för vi tänkte att det kunde vara kul och stanna där en liten stund. Innan vi åkte hem åkte vi förbi affären och köpte med oss lite godis så när vi kom hem blev det lite fredagsmys innan barnen gick och lade sig.
Igår åkte hela familjen till Centralskolan och tittade på Filippas kusin som spelade innebandymatch, lite kul och se så små spela (eller sååå små är de väl inte, 8 år i alla fall) Efter matchen åkte jag och barnen in till stan tillsammans med Emma för att besöka Scrappingmässan. Det fanns så himla mycket fint, kunde ha köpt allt där inne om jag hade haft pengar! Filippa var lika lyrisk som mig, hon tog med sig sin plånbok och köpte lite småsaker för sina egna pengar 
På kvällen blev det mys igen med lite godis och teve.
Idag har Filippa och Niklas varit på skridskoskolan, jag var hemma med Vilmer eftersom han hade sin sovstund då. Min storebror kom vid lunch för att hämta kläderna han hade beställt av Filippa, sedan åkte vi till Niklas kusin för att lämna kläder och sist åkte vi till mamma och pappa. Där blev vi kvar på mat. Alltid lika gott med mat där, förstår inte riktigt vad de gör egentligen. Hur kan man alltid laga så god mat? Jag och Niklas pratade om det i bilen hem. Jag är inte så mycket för potatis, men potatis med deras gudomliga goda såser alltså. Skulle kunna äta en hel tallrik med bara mosad potatis och sås…hihi
Nu på kvällen har vi bara slappat allihop vid en varsin teve, förutom Vilmer då som har suttit med mig Nu ska jag lägga mig och kolla på CSI Miami från igår. Är riktigt sliten faktiskt, värken är fortfarande väldigt ihärdig. Undrar när det ska lugna ner sig lite grann? Den kommande veckan blir väl inte direkt lugnare heller, Filippa har nämligen höstlov hela veckan och Niklas jobbar em/kväll. Det kommer bli en jobbig vecka, när jag och Filippa umgås för mycket blir vi bara osams och bråkar….jaja, ska väl inte ta ut något i förskott. Blir ju mysigt att ha henne hemma också, då kan vi bara gå och slappa om vi vill det!
Slänger in några bilder från oktober 2006, tänk att Filippa bara var 3 år då vi flyttade till huset!
Nyfiken
22 oktober 2009 at 11:51 | In Allmänt, Dottern Filippa, Sonen Vilmer, Värk, framtid, skola och känsligt | 1 CommentTags: blogg, sökningar, skridskor, ishallen, bloggstatistik, wordpress, hoppgunga, skridskoskola, allmänhetens åkning
Gick in och kollade bloggstatistiken nu och förundras över vad många besök jag får varje dag (oftast mellan 400-600 st) trots det är det inte många kommentarer man får. Bland 545 registrerade bloggar i länet ligger jag på en fjärde plats bland den mest besökta privata bloggen, enligt Bloggportalen. Antar att de flesta hamnar på min sida genom sökta ord, alltså försvinner dom lika snabbt som de tittar in. Min blogg är ju inte är ett dugg intressant att läsa, i alla fall inte om man inte känner mig, har barn eller värk. Jag kan ju se vilka ord folk sökt på och hamnat här och det jag sett nu ett bra tag är sökta meningar som: WordPress Terese och En inblick i mitt liv. Alltså är det någon/några som söker just på min blogg, men vem/vilka är det? 
Förkylningarna här är nu bättre. Dock har jag haft lite feber från och till, men nu hoppas jag att den håller sig borta för jag känner mig inte värst snuvig. Däremot har jag himla ont, idag är det ryggen (bröstryggen), axlarna,armarna, händerna och nacken som är värst. Fick mer ont där igårkväll efter att jag stått och försökt sätta Vilmers hoppgunga i rätt höjd medans han satt i den. Klumpigt av mig då det blev tungt, men det var så jobbigt att både få i och ur honom så han fick sitta kvar. Så bara av såna saker, att jag tar i lite mer blir mycker mer värk efteråt!
Hoppgungan tyckte lilleman var jättekul verkade det som, men jag är otroligt nojig över att gungan ska trilla ner. Speciellt om han gungar mer än hoppar. Så vi ska nog göra som vi gjorde när Filippa var mindre, sätta hoppgungan i något bättre än i dörrposten. Då känner mamma sig tryggare 
Idag kommer inte Filippa hem från skolan förrän vid 13.30, hon skulle få äta där och sedan skulle de på konsert i Lärcentret. Hon var jätteglad gumman för att hon skulle få äta och vara kvar där så länge, hon skulle kunna gå hela dagarna om hon fick välja själv!
Varje onsdag här är det allmänhetens åkning i ishallen och Filippa tycker det är så kul att åka skridskor. Men eftersom det är 15-16.20 kan inte Niklas följa med och nu är det lite svårare för mig att följa med då jag har Vilmer så Niklas har sagt till sin pappa att han kan ta med sig Filippa, han åker ju ändå dit med kusin Hampus. Men Filippa vill inte åka dit nu, hon säger att det är tråkigt för det finns inget att göra. På skridskoskolan får det ju göra lite olika saker. Sedan tror jag att hon tycker det är lite tråkigt för Hampus får oftast ha någon kompis med sig dit och då förstår jag om det blir tråkigt för Filippa. Så vet hon med sig att han ska med sig en kompis vill hon nästan aldrig följa med. Men igår sa jag till Filippa då vi stod i hallen hos svärföräldrarna att även hon kunde ju få ta med sig någon också om hon vill. Då sken hon upp som en sol och sa: Ja då blir det ju roligare, då kan jag ta med mig Alicia eller någon annan!
Så vi får se till nästa onsdag hur det blir, iofs är det höstlov här nästa vecka så då kanske ishallen är öppen mer.
Just nu (har jag gjort läääänge egentligen) känner jag mig otroligt gammal, ofräsch, ful och sliten…bläää. Vill se pigg ut (och vara), glad och snygg. Nu ser man bara dassig och blek ut med stora svarta ringar under ögonen. Men men…får hoppas man snart får orken och glädjen att ta hand om sig själv lite mer!
Bilden: Lillebrors student för 5 år sedan..jag tycker det är så stor skillnad på mig nu och för några år sedan. Syns verkligen att jag har blivit äldre, rynkig och gråhårig nu! Lilla gumman var bara 1 år på kortet...hihi.
Glad som en sol
19 oktober 2009 at 13:41 | In Allmänt, Sonen Vilmer | 4 CommentsTags: förkyld, feber, glad, kroppen, ont, sol, tempen
Vilmer är fortfarande snuvig, men det är mycket bättre. Har kört med nässug och nässpray och det har funkat bra. Han har också sovit i sin säng nu i några nätter och faktiskt sovit riktigt bra. Hoppas det håller i sig nu! Själv ligger jag lite sjuk idag, har ju varit snuvig i några dagar och imorse när jag vaknade kände jag mig inte alls kry. Ont i kroppen (feberont) och frös som tusan. Gick upp och tog tempen innan jag väckte Filippa och jag hade 38,5. Inte så mycket, men jag som annars har en väldigt låg temp är detta som om jag vore ha 40 graders feber. Ringde till svärföräldrarna (eftersom de har sagt att de kan hjälpa till) och frågade om de kunde köra Filippa och hennes kompis till skolan. Det gick bra då de även skulle köra kusinen till skolan. Skönt för då slapp jag jag åka ut halvdöd.
När Filippa åkt till skolan och Vilmer somnat igen tog jag alvedon och lade mig i soffan, lyckligtvis hjälpte tabletten eftersom jag känner mig lite piggare nu, har dock en sprängande huvudvärk. Vilmer vaknade runt 11 och strax därpå kom Filippa hem från skolan. Vi åt en riktig delikat lunch som bestod av Pan Pizza, orkade inte ställa mig och laga ordning mat. Som tur är har Vilmer varit på sitt bästa humör idag, glad som en sol med andra ord. Det räcker med att titta på honom så ler han stort! Filippa gick till en kompis efter maten så det hela har flutit på bra idag, än så länge i alla fall
Förkylning
16 oktober 2009 at 09:08 | In Allmänt, Sonen Vilmer | 2 CommentsHöstens förkylning är här. Filippa har varit snuvig i flera dagar och den här gången har hon faktiskt klarat sig helt från feber. Jag har känt mig lite krasslig i halsen till och från. Men nu kliar och retar det i halsen, näsan rinner och huvudet känns alldeles tät. Hela dagen igår var Vilmer väldigt gnällig och sov inte alls mycket under dagen. Märkte att han hade väldigt mycket saliv i munnen som gärna åkte ut så kanske var halsen lite besvärlig på honom? Eller så är det tänder på gång nu också? På kvällen när han hade lagt sig vaknade han som vanligt efter ca 30-40 min och då hörde jag vad tät i näsan han var. Sedan vaknade han nästan hela tiden så jag lade över honom i våran säng där jag lade upp huvudändan lite på honom. Där låg han sedan och snarkade som en hel karl! Vaknade till titt som tätt men somnade om nästan lika fort, hade väl lite svårt att andas kan jag tänka mig. Kände också att han var varm så lite feber har han nog också. Just nu sover han fortfarande, men när jag gick upp imorse så var han fortfarande varm.
Vi som hade tänkt åka till badhuset idag hela familjen eftersom Niklas är ledig, typiskt!
- Kära tomten! Jag önskar mig en kamera så mamma och pappa kan ta fina bilder på mig. Hälsningar Vilmer
Vart har förståelsen tagit vägen?
13 oktober 2009 at 12:18 | In Allmänt, Nyheter, Värk, framtid, skola och känsligt | 5 CommentsTags: fibromyalgi, FK, aftonbladet, kommentarer, sjukpenning, utförsäkrad, debatt
Alexandra har precis som jag, fibromyalgi. Hon skrev en berättelse på Facebook om hur en vanlig dag kunde se ut hemma hos henne, en jättebra och utförlig berättelse om hur hon har det (vi är FB-vänner och ingår i samma fibrogrupp på FB) Eftersom hon fick mycket respons så skickades den därför till Aftonbladets debattsida, för egentligen handlar inte hennes berättelse om hur jävligt hon har det varje dag. Utan om oron för att bli utförsäkrad. 50 000 sjukskrivna kommer bli utförsäkrade i årsskiftet. Jag är jävligt glad över att inte jag är en av dom just nu. Jag är glad att jag har kommit lite längre. Men hur ska de personer som verkligen är sjuka, inte klarar av att jobba i nuläget klara sig? Jo det blir ju socialen. Hur ska socialen klara av att hantera alla dessa sjuka personer sedan? Det är en hetsjakt på dom som redan ligger, klart att man ska ta dom som fuskar. Men varför ska dom som faktiskt är sjuka bli lidande? Och det blir inte bara den utförsäkrade som blir lidande, hela dennes familj med barn kommer bli lidande när de måste flytta, sälja bilen, sälja möbler, utesluta aktiviteter för barnen. Inte nog med att den fysiska åkomman är lidande så kommer det psykiska bli allt mer lidande när man även måste offra livskvaliten.
Det som gör mig mycket upprörd är alla dessa idiotiska kommentarer som artikeln har fått, jag har gått genom alla 600 kommentarer. Vart har förståelsen och empatin tagit vägen? Varför måste man gå till personangrepp? Det klagas på hennes hår, hennes barn, att hon bor i hus, har pool. Dessutom är det någon som har tagit reda på att hon fotograferar på fritiden, att hon har en hobby. För är man sjuk kan man ju inte ha en hobby… Klarade hon av att engagera sig i den här artikeln borde hon ju också klara av ett receptionsarbete är det tex någon som skriver. Denna verkar ju inte tänka på att berättelsen kanske hon har suttit med i flera månader och skrivit lite då och då? Många verkar inte förstå att bara för att man gör vissa saker hemma behöver inte betyda att man klarar av att jobba. Det är faktiskt stor skillnad på att göra saker hemma i sin takt och att vara på ett jobb där man har ett krav på att saker och ting måste göras. Skriva ett blogginlägg kan för mig ta en timma, då jag måste ta pauser ibland för det gör ont att skriva, ta en paus från diskning, städning m.m. Med vila menas också med att gå och lägga sig raklång på soffan för det värker så. Man vet ju heller aldrig hur värken ens är timme till timme. Hur många jobb erbjuder en att kunna lägga sig precis när man behöver det för att kunna fortsätta göra sysslorna sedan? Man kan ju inte direkt sitta på Ica i kassan och be kunderna vänta en halvtimma.
Men nu har jag själv kommit en bit på vägen, tack vare alla arbetsprövningar jag har fått göra via FK så har jag kommit fram till något som skulle kunna passa mig. Nu är det bara att försöka utbilda sig och hoppas sedan att jag klarar av att jobba. Är skiträdd för att misslyckas. Men jag måste prova och se, det får man aldrig vara rädd för att göra! Långtidssjukrivna behöver hjälp att få komma ut på rehabilitering och arbetsprövningar som sker i deras takt, inte slängas ut från FK och leva på ännu mindre pengar!
Helg
10 oktober 2009 at 12:25 | In Allmänt, Sonen Vilmer, Värk, framtid, skola och känsligt | 4 CommentsTags: modell, sömn, fotografering, posera, växa, fotograf, utvecklinsfas, upptäcka
Shit alltså, gårdagens fotografering gick inte som ett hujj precis. Kan ju konstatera att jag skulle då aldrig vilja bli modell. Grymt svårt för en ovan person som mig att posera sådär. Fotografen sa att tidningen gärna ville ha måååånga bilder, sedan är det inte han som väljer ut bilderna utan det gör redigeraren sedan. Tyvärr väljer de alltid ut fel bilder sa han…det blev bilder när jag sitter vid köksbordet, i soffan, i soffan tillsammans med barnen (hoppas inte det blir någon bild med oss alla, då Filippa kom in och grät för hon hade ramlat och hon hade smutsiga jeans på sig och Vilmer hade fullt med dreggel på sig 
) och utomhusbilder. Bilderna ska ju också spegla det artikeln handlar om så det fick ju inte direkt bli några stora smile bilder, men det passade mig bättre tror jag, gillar inte att le sådär på beställning. Fast jag är rädd att jag kommer se riktigt sur och grinig ut…hehe. Nervöst och se sedan vilka bilder det blir.
Vi åkte ju sedan hem till svägerskan och svärföräldrarna där det väntades tacos. Vilmer var på sitt bästa charmhumör ända fram tills halv 7 ungefär, då blev han trött och hungrig så vi fick dra oss hemåt då. Han somnade i bilen hem och då tar det ändå kanske bara 5 min hem från svägerskan. Jag bar in honom, tog av honom ytterkläderna och gjorde ordning välling utan att han vaknade. Han sov så gott mot min axel, men sedan när jag var tvungen att byta blöja och sätta på pyjamasen vaknade han till. Fick i honom lite mer än 100 ml välling, sedan ammades han och somnade. Men som vanligt så vaknade han några gånger under kvällen så till slut gjorde jag mig ordning för sängen jag också. Ingen idé att springa upp och ner. Eftersom natten till igår var fruktansvärd och kvällen fortsatte med massa uppvaknande så varnade jag Niklas att han nog skulle få hjälpa mig inatt, för man orkar liksom inte hur mycket som helst till slut. Bestämde mig för att ha Vilmer bredvid mig under natten då det verkade som han ville ha mycket närhet (under kvällen somnade han så fort han fick komma till min famn och sedan när jag lade ner honom i sängen vaknade han till och bara grät) och för en gång skull hjälpte det. Han vaknade till två gånger under natten bara. Så det är väl helt enkelt det han behöver nu, få sova tryggt och nära och självklart ska han också få göra det! Läste också i min bok ”Växa och upptäcka världen” att runt 26 veckor (som Vilmer är) är det en stor utvecklinsfas igen. Dålig sömn, dålig aptit, vill inte vara själv, separationsångest m.m.
Ikväll blir jag gräsänka igen (tycker jag har fått vara det lite väl mycket nu ett tag ) Niklas ska iväg och se på Sverige-Danmark matchen på en krog tillsammans med arbetskamrater och efter det blir det väl lite ”rajtan tajtan” kan jag tänka mig. Själv får jag och barnen mysa med godis och film. Men det är bäst att gubben är pigg imorgon fm för då ska han med Filippa på skridskoskolan och efter lunch ska han ha barnen plus deras ena kusin då jag ska på nätveksmöte!
Efter gårdagen och nattens konstiga sovställning har jag väldigt ont nacken och huvudet idag, men det är ju inte direkt ovanligt…
Fotografering
09 oktober 2009 at 09:45 | In Allmänt, Sonen Vilmer | 3 CommentsTags: aftonbladet, fotograf, fotografering
Idag är det dags för fotografering. Fotografen från Aftonbladet ringde igår och ville komma idag, så i em får vi se om jag fastnar på bilderna Tycker det är otroligt obekvämt att stå och bli fotograferad sådär, känns som man alltid gör sig till och leendet blir bara tillgjort….jaja, vi får väl se hur det går!
Absolut ingen bra sömn inatt heller, Vilmer vaknade stup i kvarten från det han lade sig igår kväll till imorse. Självklart var jag tvungen att väcka honom när han sov som skönast. Filippa skulle ju till skolan.
När fotografen har varit här så åker vi och äter mat hos svärföräldrarna då svärmor fyller år idag. Skönt att slipppa laga ordning mat idag. Men nu har jag andra saker att göra. Dammsuga och tvätta golven. Sedan måste jag kolla ut vilka kläder jag ska ha på mig på fotgraferingen.
Hoppas ni får en trevlig fredag!
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
