Ett litet steg på vägen…
31 oktober 2009 at 12:14 | In Dottern Filippa, Sonen Vilmer | 1 CommentDet här med Vilmers mat, vi tragglar och tragglar. Men kanske det börjar bli lite bättre. Jag har släppt lite på stressen faktiskt, han börjar äta när han är redo helt enkelt. Det enda jag kan göra är att erbjuda honom varje dag. Det som gjorde att jag känner mig lugnare är att jag läste att rekomendationerna är ju nu att helamma till 6 månader och sedan introducera maten lite succesivt. Vilmer blev igår 7 månader så han är ju inte så gammal än, jag tror han äter ganska normalt jämfört med andra barn i samma ålder. Läste på en tjejs blogg häromdagen, hon har en liten kille som är född en vecka efter Vilmer. Vi började väl med smakportioner ungefär samtidigt och hon har skrivit flera gånger att hennes son älskar mat och att det går så bra med det mesta. Men så skrev hon upp vad han äter på en dag på ett ungefär och det var inte så mycket som jag trodde faktiskt. Den enda skillnaden är väl att han äter lite mer burkmat än vad Vilmer gör också äter han gröt två gånger. Gröt skulle nog Vilmer också kunna äta två gånger, men så länge han inte äter värst mycket burkmat så tänkte jag vänta, hellre att han äter vanlig mat än gröt tycker jag.
Vällingen har gått superbra nu i flera dagar. Förut åt Vilmer Nestles Godnatt Mild Havre välling, men helt plötsligt så vägrade han den så jag köpte hem lite andra vällingsmaker. Den som vi har testat är Sempers Mild Havre välling, fast på Tetra och den verkar funka mycket bättre. 200 ml varje gång har han druckit. Tänkte prova med den hela helgen och funkar det bra så köper vi en förpackning och hoppas på att pulvervällingen smakar lika bra som tetran. Ska tydligen vara lite skillnad har jag hört. Igårkväll åt han förutom välling till natten också en hel portion gröt. Första gången som han äter så mycket gröt, visserligen fick Niklas trixa och lura honom lite med fruktpuré emellanåt 
Idag ska vi iväg på 35 års kalas hos Thérese och det kommer nog en hel del folk skulle jag tro. Ska bli intressant och se hur Vilmer reagerar på allt folk. Malin, du undrade om han är blyg och gillar att vara i andras famnar. Både jag och nej får jag svara där. Oftast går det faktiskt bra att vara i andras famnar, vilket är superskönt då Filippa INTE var sådan när hon var liten. Det jag har märkt är att han kan bli lite blyg när det är mycket folk runtomkring honom som han inte känner igen, då vill han gärna vara i famnen (med ryggen utåt och ansiktet inåt) och kunna gömma ansiktet i bröstet eller axeln på mig när han vill…hihi.
Party
28 oktober 2009 at 11:03 | In Allmänt, Sonen Vilmer | 6 CommentsTags: ljusparty, maraccas, party, skrattar, solstråle, välling, youtube
Igår var det två kompisar här till Filippa hela dagen, även om det var fint ute skulle de vara inne och leka. Tokiga de är! Runt 17 skickade jag hem Filippa och Alicia hem till Alicia, för kl.18 skulle de på gympa och det var kompisens föräldrar som skulle köra dom. Efter gympan fick Filippa följa med dom hem för jag var på Ljusparty hos Marie. Har väldigt dåligt med pengar så jag fick avstå från att köpa, men kul att få komma iväg lite och dessutom få god fika! Vilmer var med och han var snäll som vanligt, dock var det lite svårt att fika med honom i knä för han ville inte ligga på golvet en stund utan skulle vara i mammas famn hela tiden. Han fick en maraccas av Maries son Ozzy och den blev genast en favorit 
När partyt var över åkte jag förbi och hämtade Filippa och sedan åkte vi hem, duschade av Filippa. Satte på Vilmer pyjamasen och försökte sedan ge honom välling vilket han nu i flera dagar inte vill ha alls. Vet inte varför han helt plötsligt är helt anti mot den, har ju förut fått i honom runt 100-160 ml i alla fall. Men häromkvällen spydde han ganska rejält efter att ha druckit välling så han kanske har fått avsmak nu? Funderar på att köpa ny välling och se om det funkar, det finns ju i små tetraförpackningar nu och det är himla bra så slipper man slösa stora paket om det är så att han inte gillar det ändå.
Alltid lika glad min lilla solstråle!
Istället för att äta vällingen låg han och skrattade åt storayster som busade med honom, han är så skön när han skrattar sådär 
Pyssel
26 oktober 2009 at 23:17 | In Dottern Filippa, Scrapping | 4 CommentsTags: bokstäver, grattis, kort, pyssel, rita, scrappa, Scrapping, skriva, stämpel
Filippa köpte en omonterad stämpel i lördags när vi var på scrappingmässan, hon har tjatat sedan dess att hon vill stämpla men eftersom den var omonterad var jag tvungen att hjälpa henne lite. Inte förrän idag kände jag att jag hade tid att ta fram min scrappinglåda. När Niklas hade åkt till jobbet fick Vilmer sitta med vid bordet och titta på oss tjejer när vi satt och pysslade. Eftersom Filippa ville göra kort passade jag på att scrappa ett kort också. Det blev ett grattiskort till Therese som fyllt 35 år och dit ska vi till helgen för att fira födelsedagsbarnet. Även Filippa gjorde sitt kort till Therese så hon får två
Här färglägger hon stämpeln, hon är bättre än mig på att hålla sig innanför linjerna...
Grattiskortet, blev ganska enkelt men kände att jag inte riktigt hade ro och tid när jag hade båda barnen hos mig. Gillar när det ser lite gammalt och slitet ut!
Filippa trivs verkligen med att sitta och pyssla, hon skulle kunna göra det hela dagarna faktiskt. Hon är kreativ och hittar alltid på en massa egna pyssel att utföra, hon gillar även att rita och skriva. Ibland sitter hon och skriver hela A4 papper med bara ord och namn
Den här teckningen gjorde hon för inte så länge sedan till mig, Niklas och Vilmer. Hon är för söt och duktig på att skriva, hon lyssnar på bokstäverna i ordet också skriver hon säger hon. Alfabetet kan hon helt och hållet utantill, men fortfarande har hon lite svårare med de små boktstäverna. Hon kan läsa små bokstäver men skriva dom är svårare.
Det är så kul att sitta och scrappa, men jag får så grymt ont efteråt så jag vet ärligt talat inte om det är värt det. Värker i rygg, axlar, nacke, huvud, armar, händer. Men även i benen och föttern värker det efteråt, konstigt nog. Det känns nästan som att jag har varit ute och gått en hel dag.
Nu är det dags för sängen och hoppas man får sova lite i alla fall!
Ödet eller vad?
26 oktober 2009 at 12:35 | In Allmänt | 3 CommentsTags: downs syndrom, ödet, sjukdom
Det finns vissa saker som man inte förstår sig på, varför vissa saker händer. Kan ta några exempel. Min storebror fick en son för snart 4 år sedan med Downs Syndrom. De har sedan han var liten hållt på med språkträning som styrs av en kvinna som heter Irené, professor i Specialpedagogik och forskare. Hon har sedan början av 1980-talets arbetat med handledning till föräldrar och personal i språkträning kring enskilda barn. Allt eftersom har Karlstadmodellen vuxit fram. Hon har i alla dessa år arbetat mycket med Downs Syndrom. I slutet av februari 2005 fick hon ett barnbarn, inte vilket barnbarn som helst. Utan ett barnbarn med en kromosom för mycket, hon blev alltså farmor till en liten flicka med Downs Syndrom! Vad var det som gjorde att just hon fick ett barnbarn med Down? Vad var det som gjorde att den lilla flickan fick just en farmor som alltid har forskat kring detta?
Om vi fortsätter med Downs Syndrom, min storebror har en kusin som fick barn några veckor innan sonen med DS föddes. Otroligt nog fick även kusinen ett barn med Downs! Två kusiner som får barn med DS med bara några veckors mellanrum….
Nu till en annan händelse som jag inte riktigt förstår mig på. Min kusins farbrors (kusinens pappas bror) fru gick bort plötsligt för bara några veckor sedan. Minns inte om det var hjärtinfarkt eller hjärnblödning. Kvinnans ena bror med familj kom från Finland för att närvara på systerns begravning som hölls förra veckan. Under den sista delen av akten under begravningen insjuknar helt plötsligt brodern. Han hamnar på sjukhuset, men hans liv gick inte att rädda. Han avlider vad de tror i hjärtinfarkt eller lunginflammtion. Är inte detta otroligt? Man har ju hört om äldre par som levt ihop länge som dör ganska nära inpå varandra, men de här var ju syskon och endast runt 60 år gamla. Nu blir det ju en ny begravning i Finland….
Det finns massor av såna här saker som man verkligen inte förstår sig på, är det ödet?
Full rulle
25 oktober 2009 at 23:42 | In Allmänt, Dottern Filippa | 1 CommentHelgerna brukar gå himla fort, men den här helgen har bara flugit förbi. I fredags åkte vi runt till en del som har beställt kläder från New Body av Filippa, det blev några stycken så det tog lite tid. De sista vi åkte till var Niklas mormor och morfar för vi tänkte att det kunde vara kul och stanna där en liten stund. Innan vi åkte hem åkte vi förbi affären och köpte med oss lite godis så när vi kom hem blev det lite fredagsmys innan barnen gick och lade sig.
Igår åkte hela familjen till Centralskolan och tittade på Filippas kusin som spelade innebandymatch, lite kul och se så små spela (eller sååå små är de väl inte, 8 år i alla fall) Efter matchen åkte jag och barnen in till stan tillsammans med Emma för att besöka Scrappingmässan. Det fanns så himla mycket fint, kunde ha köpt allt där inne om jag hade haft pengar! Filippa var lika lyrisk som mig, hon tog med sig sin plånbok och köpte lite småsaker för sina egna pengar På kvällen blev det mys igen med lite godis och teve.
Idag har Filippa och Niklas varit på skridskoskolan, jag var hemma med Vilmer eftersom han hade sin sovstund då. Min storebror kom vid lunch för att hämta kläderna han hade beställt av Filippa, sedan åkte vi till Niklas kusin för att lämna kläder och sist åkte vi till mamma och pappa. Där blev vi kvar på mat. Alltid lika gott med mat där, förstår inte riktigt vad de gör egentligen. Hur kan man alltid laga så god mat? Jag och Niklas pratade om det i bilen hem. Jag är inte så mycket för potatis, men potatis med deras gudomliga goda såser alltså. Skulle kunna äta en hel tallrik med bara mosad potatis och sås…hihi
Nu på kvällen har vi bara slappat allihop vid en varsin teve, förutom Vilmer då som har suttit med mig Nu ska jag lägga mig och kolla på CSI Miami från igår. Är riktigt sliten faktiskt, värken är fortfarande väldigt ihärdig. Undrar när det ska lugna ner sig lite grann? Den kommande veckan blir väl inte direkt lugnare heller, Filippa har nämligen höstlov hela veckan och Niklas jobbar em/kväll. Det kommer bli en jobbig vecka, när jag och Filippa umgås för mycket blir vi bara osams och bråkar….jaja, ska väl inte ta ut något i förskott. Blir ju mysigt att ha henne hemma också, då kan vi bara gå och slappa om vi vill det!
Slänger in några bilder från oktober 2006, tänk att Filippa bara var 3 år då vi flyttade till huset!
Värsta mamman?
25 oktober 2009 at 22:50 | In Nyheter | 1 CommentTags: värsta, aftonbladet.se, artikel, mamman
Den brittiska singelmamman lämnade sina fyra småbarn ensamma hemma när hon var ute och drack.
Barnen upptäcktes när den äldsta flickan, en fyraåring, hängde ut från fönstret och grät och ropade ”Var är mamma?” – ett dygn senare.
Den 22-åriga singelmamman drack en flaska vin och snortade kokain med sina vänner, efter att hon lagt sina döttrar, 3 och 4 år, och sina söner, tre månader och 1 år gamla, för natten.
Sedan gick hon ut för att fortsätta festa på olika barer och efterfester. Hon kom inte hem förrän halv elva kvällen efter.
Bebis uttorkad
Men då hade polisen redan hämtat hennes barn.
Det var grannar till barnfamiljen som upptäckte den desperata fyraåriga flickan i fönstret och larmade polisen. När de kom in var huset nedskräpat med öl och vinflaskor. Ettåringen låg ensam i ett rum i en urinindränkt babysäng. Hans lillebror låg och grät i en resesäng utan filtar i en full blöja. Han var smutsig, gråaktig i hyn och uttorkad.
Den treåriga flickan hade lyckats klä på sig själv, medan hennes storasyster – som var den som var mest upprörd – hade dragit fram stolar till köksbänken för att försöka hitta mat och göra en flaska välling till sin bror.
”Den värsta mamman”
I går inleddes rättegången mot mamman i Blackburn. Alla hennes fyra barn har tagits omhand av myndigheter och hon får bara träffa dem under övervakade besök.
– Hon måste vara den värsta mamman i hela landet, säger en upprörd granne till Daily Mail.
Domen kommer nästa månad.
Artikeln är från aftonbladet.se
Åh man blir så arg när man läser sånt här, hur kan vissa få vara föräldrar? När det finns så många som längtar efter barn men som inte kan få? 22 år gammal och ensamstående med fyra så små barn, man undrar ju varför ingen har reagerat tidigare. Det var säkert inte första gången hon lämnat dom helt själva!
Åh gullunge
22 oktober 2009 at 14:09 | In Sonen Vilmer | 4 CommentsVilmer satt i mitt knä med ryggen mot mig och ansiktet utåt. Jag frågar, Får mamma en puss? Han vrider då på huvudet mot mig och öppnar munnen. Detta gjordes tre gånger innan han märkte att det var tråkigt
Prinsen
En sak han gör ofta är att ta tag i händerna och lyfta armarna ovanför huvudet, när vi säger, Åh vad stark du är! är det såklart ännu roligare!
Nyfiken
22 oktober 2009 at 11:51 | In Allmänt, Dottern Filippa, Sonen Vilmer, Värk, framtid, skola och känsligt | 1 CommentTags: allmänhetens åkning, blogg, bloggstatistik, hoppgunga, ishallen, sökningar, skridskor, skridskoskola, wordpress
Gick in och kollade bloggstatistiken nu och förundras över vad många besök jag får varje dag (oftast mellan 400-600 st) trots det är det inte många kommentarer man får. Bland 545 registrerade bloggar i länet ligger jag på en fjärde plats bland den mest besökta privata bloggen, enligt Bloggportalen. Antar att de flesta hamnar på min sida genom sökta ord, alltså försvinner dom lika snabbt som de tittar in. Min blogg är ju inte är ett dugg intressant att läsa, i alla fall inte om man inte känner mig, har barn eller värk. Jag kan ju se vilka ord folk sökt på och hamnat här och det jag sett nu ett bra tag är sökta meningar som: WordPress Terese och En inblick i mitt liv. Alltså är det någon/några som söker just på min blogg, men vem/vilka är det? 
Förkylningarna här är nu bättre. Dock har jag haft lite feber från och till, men nu hoppas jag att den håller sig borta för jag känner mig inte värst snuvig. Däremot har jag himla ont, idag är det ryggen (bröstryggen), axlarna,armarna, händerna och nacken som är värst. Fick mer ont där igårkväll efter att jag stått och försökt sätta Vilmers hoppgunga i rätt höjd medans han satt i den. Klumpigt av mig då det blev tungt, men det var så jobbigt att både få i och ur honom så han fick sitta kvar. Så bara av såna saker, att jag tar i lite mer blir mycker mer värk efteråt!
Hoppgungan tyckte lilleman var jättekul verkade det som, men jag är otroligt nojig över att gungan ska trilla ner. Speciellt om han gungar mer än hoppar. Så vi ska nog göra som vi gjorde när Filippa var mindre, sätta hoppgungan i något bättre än i dörrposten. Då känner mamma sig tryggare 
Idag kommer inte Filippa hem från skolan förrän vid 13.30, hon skulle få äta där och sedan skulle de på konsert i Lärcentret. Hon var jätteglad gumman för att hon skulle få äta och vara kvar där så länge, hon skulle kunna gå hela dagarna om hon fick välja själv!
Varje onsdag här är det allmänhetens åkning i ishallen och Filippa tycker det är så kul att åka skridskor. Men eftersom det är 15-16.20 kan inte Niklas följa med och nu är det lite svårare för mig att följa med då jag har Vilmer så Niklas har sagt till sin pappa att han kan ta med sig Filippa, han åker ju ändå dit med kusin Hampus. Men Filippa vill inte åka dit nu, hon säger att det är tråkigt för det finns inget att göra. På skridskoskolan får det ju göra lite olika saker. Sedan tror jag att hon tycker det är lite tråkigt för Hampus får oftast ha någon kompis med sig dit och då förstår jag om det blir tråkigt för Filippa. Så vet hon med sig att han ska med sig en kompis vill hon nästan aldrig följa med. Men igår sa jag till Filippa då vi stod i hallen hos svärföräldrarna att även hon kunde ju få ta med sig någon också om hon vill. Då sken hon upp som en sol och sa: Ja då blir det ju roligare, då kan jag ta med mig Alicia eller någon annan!
Så vi får se till nästa onsdag hur det blir, iofs är det höstlov här nästa vecka så då kanske ishallen är öppen mer.
Just nu (har jag gjort läääänge egentligen) känner jag mig otroligt gammal, ofräsch, ful och sliten…bläää. Vill se pigg ut (och vara), glad och snygg. Nu ser man bara dassig och blek ut med stora svarta ringar under ögonen. Men men…får hoppas man snart får orken och glädjen att ta hand om sig själv lite mer!
Bilden: Lillebrors student för 5 år sedan..jag tycker det är så stor skillnad på mig nu och för några år sedan. Syns verkligen att jag har blivit äldre, rynkig och gråhårig nu! Lilla gumman var bara 1 år på kortet...hihi.
Glad som en sol
19 oktober 2009 at 13:41 | In Allmänt, Sonen Vilmer | 4 CommentsTags: förkyld, feber, glad, kroppen, ont, sol, tempen
Vilmer är fortfarande snuvig, men det är mycket bättre. Har kört med nässug och nässpray och det har funkat bra. Han har också sovit i sin säng nu i några nätter och faktiskt sovit riktigt bra. Hoppas det håller i sig nu! Själv ligger jag lite sjuk idag, har ju varit snuvig i några dagar och imorse när jag vaknade kände jag mig inte alls kry. Ont i kroppen (feberont) och frös som tusan. Gick upp och tog tempen innan jag väckte Filippa och jag hade 38,5. Inte så mycket, men jag som annars har en väldigt låg temp är detta som om jag vore ha 40 graders feber. Ringde till svärföräldrarna (eftersom de har sagt att de kan hjälpa till) och frågade om de kunde köra Filippa och hennes kompis till skolan. Det gick bra då de även skulle köra kusinen till skolan. Skönt för då slapp jag jag åka ut halvdöd.
När Filippa åkt till skolan och Vilmer somnat igen tog jag alvedon och lade mig i soffan, lyckligtvis hjälpte tabletten eftersom jag känner mig lite piggare nu, har dock en sprängande huvudvärk. Vilmer vaknade runt 11 och strax därpå kom Filippa hem från skolan. Vi åt en riktig delikat lunch som bestod av Pan Pizza, orkade inte ställa mig och laga ordning mat. Som tur är har Vilmer varit på sitt bästa humör idag, glad som en sol med andra ord. Det räcker med att titta på honom så ler han stort! Filippa gick till en kompis efter maten så det hela har flutit på bra idag, än så länge i alla fall
Värsta mardrömmen
17 oktober 2009 at 12:47 | In Nyheter | 1 CommentTags: aftonbladet tv
Såg det här klippet på aftonbladet och herregud vilken mardröm alltså! Otroligt nog klarade sig bebisen helt från allvarligare skador.
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
