Ett liv som bortgift
17 augusti 2008 at 10:16 | In Värk, framtid, skola och känsligt | 5 CommentsTags: adoptivföräldrar, aftonbladet.se, ansiktet, bangladesh, bombay, bortgift, bortlämnad, flicka, indien, kastmärke, makt, offer, pakistan, svavelsyra, syra, syrans, vanställer, värmland
Man har funderat många gånger på hur mitt liv skulle sett ut nu om jag inte kommit hit till mina adoptivföräldrar. Jag hittades på gatan i den stora staden Bombay i Indien, ett land där föräldrar lätt skulle kunna överge sin dotter. Just för att hon var ett flickebarn. En flicka ansågs bara vara till besvär. Om hon inte blev bortlämnad så kunde hon bli bortgift i unga år till en äldre gubbe vilket man ville eller inte, till en man som hade övertaget och helt enkelt kunde göra precis som han ville med flickan. Tänk vilket liv jag kunde haft nu…
Jag läste idag på aftonbladet.se om syrans offer. Inte långt ifrån Indien, i Bangladesh och Pakistan är frätande syra männens främsta vapen för att skada och förnedra kvinnor.
Syran fräter sönder huden, bränner som eld och vanställer ansiktet. Straffet för att ha ratat en man eller fötts till fel kön kan få ödesdigra konsekvenser. Männen kan göra vad de vill med kvinnorna, utan påföljd. Våld mot kvinnor är ett oerhört utbrett problem i Pakistan.
För mannen är attacken ett sätt att visa makt och återvinna sin heder. Svavelsyran går att få tag på överallt.
Även om jag funderar över mitt ursprung och kanske hellre hade velat växa upp med mina biologiska föräldrar så är jag nog ändå tacksam över att de övergav mig och jag hamnade här i lilla Värmland. För jag skulle inte vilja leva i ett land som Indien och deras ”galna” kultur med Kastmärken och Bortgifte och annat!
Kvinnor som blivit offer för den hemska syran:
5 kommentarer »
RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI
Kommentera
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
Ja men tack gode gud för att du kom hit!!!!!!!!!!!
KRAM
Kommentar av Marie — 17 augusti 2008 #
Usch det är helt fruktansvärt hur det går till!
Jaså du hittades på gatan, hur gamal var du då?
Hamnade du på barnhem sedan?
Ja jag förstår att du undrar hur du hade levat nu…OM du nu hade levt:(???
Jag tror att du föddes för att komma hit, jag tror endel saker är förutbestämda innan man föds, iaf sådana stora saker i ens liv.
Kram
Kommentar av Linda — 17 augusti 2008 #
Tänk så hesmkt endel verkligen har det! Fy, stackars människor säger jag då bara:(
Vilken tur att du kom till Värmland istället
Kram på dej!
Kommentar av Malin — 17 augusti 2008 #
Linda: Jag var bara ett spädbarn när jag hittades. Hamnade på barnhem där jag bodde i 3 år innan jag hamnade hos mina föräldrar.
Kommentar av terese — 17 augusti 2008 #
Ja, herregud va sjukt det där är.
Hälal syra, går på ära å så.
Fy fy fy..
Stackars kvinnor å ja, tack för att du fick lov å komma till V-land!
Kramiz
Kommentar av Jennie — 18 augusti 2008 #