Såg filmen Cloverfield nu ikväll och den var spännande. Men är du åksjuk så kanske du inte ska titta på filmen… Man kan säga att det är en sorts blandning mellan Blair Witch Projekt och Godzilla. Moviebox beskriver filmen ganska bra.
Filmen består av en ”upphittad” filminspelning, så precis som tidigare nämnda skräckfilm ska hela filmen föreställa vara inspelad med en vanlig handhållen DV-kamera. Gör er därför beredd på en hel del skakigheter. Det skulle vara lätt att dra upp en lista på allt som filmen gör rätt. Äntligen får vi en monsterfilm som inte handlar om militärer eller forskare som vet exakt vad som ska göras för att rädda mänskligheten. Nej, det här är vanliga människor som helt enkelt råkar vara mitt i smeten och som dessutom har en förträffligt långlivad kamera med sig. Vad monstret är, vart det kommer ifrån osv. är frågor som filmen inte bryr sig om att förtälja, hur skulle karaktärerna veta det? Men det är inte heller något man bryr sig om och som lätt kunnat ha skadat filmen.
Skrämmande i denna kontext, må så vara, men efteråt är det inte monstret man minns, utan den intensiva galna filmupplevelse du nyss haft.
Handlingen:
Inledningen är stillsam. Sådär som i en berg-och-dalbana precis innan man störtas ner i en avgrund. Rob (Michael Stahl-David) ska ta sitt pick och pack och flytta till Japan och vännerna har samlats för en dundrande överraskningsfest. Där finns hans ex Beth (Odette Yustman), brorsan Jason (Mike Vogel), dennes tjej Lily (Jessica Lucas) och så hans bäste vän Hub (T.J Miller) som dokumenterar allt på kamera. Det dricks, det festas och en del intriger hinner skapas innan ni vet vad bestämmer sig för att göra entré. Och det är inte heller förrän då som filmen verkligen kommer igång. En jordbävning skakar marken och helt plötsligt kommer huvudet på frihetsgudinnan flygande. Så är kaoscirkusen igång.
