Ensam flicka

Hittade en dikt som är så klockren, beskriver precis så jag känner mig när depressionen och ångesten klamrar sig fast. 

En liten flicka i världen ensam står,
hennes hjärta är fullt av blödande sår.
Ångesten i bröstet tynger henne hårt,
hon vill vara lycklig, varför är det så svårt?

Hennes kinder är våta av salta tårar,
hon vet hur mycket hårda ord sårar.
Hon var en gång ett barn som ofta log,
nu är det många år sedan hennes leende dog.

Flickans liv är längre ingenting värt,
Hon har förlorat allt som hon höll kärt.
Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,
Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.

Hon undrar om livet blott är ett spel,
varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?
Flickan vill ta sitt liv, men för det krävs mod,
om det bara fanns någon som henne förstod!

Hon vill låta sig slukas av eldens heta lågor,
ja vad som helst för att ta död på sina plågor
Livet är ingen lättsam lek,
det är blott fyllt av ångest o svek.

Kanske går det så att flickan tar sitt liv någon dag,
det sorgligaste är, att flickan det är jag