Tonåring på nytt?

Känner mig faktiskt lite som en tonåring just nu, vet inte varför. Det sprudlar i hela kroppen, lite pirrig och förväntansfull sådär precis som när man är nykär, glad och lycklig (men ändå irriterad på allt och alla), vill bara lyssna på musik och längtar efter värsta festen. Precis som man kände som tonåring ibland eller är det bara vårkänslorna som börjar krypa fram? Trots att vårvädret inte riktigt infunnit sig ännu? Äsch, jag vet ärligt talat inte. Men tänk om det kan vara så att anledningen till att jag känner just så här nu är att jag för första gången på många år inte alls känner av någon depression, att all depression verkligen har försvunnit? För ett tag i alla fall. Jag vet att när jag mår bra, då lyssnar jag gärna på musik dygnet runt och det är just vad jag vill göra nu!

Gode Gud, låt känslorna vara för evigt!