Lite smått panik

Jag har inte kunnat jobba på 8 år. I perioder har jag kunnat arbetsträna några timmar i veckan, först nu har jag lyckats komma upp till 4 timmar/dagen pga att jag har hamnat i en rätt miljö. Självklart känner jag fortfarande den ständiga värken och det kan kännas för jäkligt många gånger, men jag försöker stå ut.

Jag ingår i FAROS, ett samarbete mellan FK och AMS där de hjälper mig att komma fram till vilket arbete som passar mig. När 1 år har gått och man förhoppningsvis kommit fram till ett lämpligt arbete så avslutas FAROS. Nu har jag nog kommit fram till att Tandsköterska skulle vara något för mig, visserligen har jag ju inte fått vara med och utfört det exakt arbetet som en tandsköterka gör. Men jag tror ändå att det skulle funka ganska så bra, i alla fall kunna jobba halvtid. Först behöver jag läsa in engelskan och det tänkte jag söka in till hösten.

Nu är frågan vad som händer med mig fram tills hösten, om jag nu får börja läsa då? Eftersom jag har klarat av halvtid nu och det har gått 1 år snart med FAROS så kommer nog inte läkaren att sjukskriva mig mer än halvtid, men vad jag gör jag med den andra halvan? Jag har ställt in mig på att kanske få börja stämpla eller få ta vilket jobb som helst om det blir så att jag inte blir fortsatt sjukskriven.

Men jag tycker ändå inte att de kan göra så, utan nästan se till att jag får arbetesträna fram tills hösten istället. Men enligt handläggaren på AMS låter det tveksamt till att det blir någon mer arbetstprövning och tveksam till hur FK och läkaren kommer att ställa sig till att jag nu har kommit upp i halvtid….Sist jag pratade med läkaren så beordrade hon mig att utöka tiden för att kunna komma upp i heltid. Men det känner jag att jag inte orkar med, orkar knappt med halvtid.

Så just nu känner jag lite smått panik, är rädd för hur det kommer att bli!